Underbara dag. Underbara känsla.
Hur många gånger har ni gått glada från en tenta/prov som gått åt helvete?
Redan när jag vakna kändes det konstigt, jag kom på mig själv att ha sovit hela natten - trots att jag skulle ha tenta! Helt utan någon sömntablett. Helt otroligt att jag kunnat somna. For iväg tidigt till My, där det bjöds på scones och kaffe! Alltid lika trevligt att träffa gamla klassen. Förvånad över mig själv att jag kände mig rätt lugn, trots att jag visste att jag hade mycket dålig koll på tentan. Anlände till tentan, ganska glad och lugn. Fick tentan, utan att pulsen höjdes(!) Log lite när jag såg att jag inte hört talas om de 2 första frågorna. Jag kände igen ca varannan fråga, hade relativ koll på var fjärde - och gissade resten.
De frågade varför jag log när jag kom ut ur tenta-salen "gick det så bra?!". Nej, jag kuggade nog, om inte mina gissningar kanske ger ett halvt poäng här och var? De som satsade på VG satt kvar, och skrev på essä-frågan. Jag gick och tränade istället, och tyckte synd om dem som skrev så att pennan glödde.
How come? Jag vet inte. Jag har aldrig, aldrig någonsin satsat på ett G. Och om jag nu gjort ett dåligt prov har jag mått dåligt i en vecka efter. Innan provet har jag prestationsångest och hög puls. Denna gång - ingenting? Kanske var det för att jag från början accepterat min dåliga koll, och hade rätt bra undanförklaringar som tidsbrist, kanske var det att jag på en vecka gjort 3 stora, avgörande prov som gjort mig "van"? Eller kan det kanske, förhoppningsvis, vara så att jag har insett att det är helt okej att vara dålig ibland?
Jag menar inte att jag tycker jag är bra i allt, tvärtom är jag mycket medveten om många av mina brister, men jag accepterar dem inte. När jag är dålig är jag sämst, värdelös och förtjänar att trycka ned mig själv. Men, vi är ju bara människor? Eller hur? Med alla möjliga fel och brister! Och jag citerar en tjej i klassen angående varför man skulle skippa VG uppgiften "Jag har börjat inse att jag är mer Sofie än bara -studerande Sofie-". Jag har tänkt på det. Man pluggar, men för det är man en kompis, en flickvän, en dotter, en träningskompis, en partyglad och shoppingtokig tjej. Och jag är inte bäst i nå't av det, men inte ska jag låta en del gå ut över alla de andra. Jag kan vá halvbra i flera istället.... =)
Nu ska jag och dricka tenta-öl! Och snacka skit om vår svengelska lärare vars fel det dåliga provet är ;-)
Hej på er!
Tips på hur man kan spendera en lördag,
Nåt måste jag ju skylla på. Kanske gjorde sömnpillret jag tog inatt mig dåsig? Eller var det pizzan till lunch som gjorde mig trött andra halvan? Är jag kanske sjuk? Omotiverad? Eller kan det vara så illa, helt enkelt, att jag bara är rätt dålig?
Tyvärr har jag nog inget att skylla på, visst har jag gäspat mig igenom halv da'n, men... jag är helt enkelt inte tillräckligt snabbtänkt. Högskoleprovet var hemskt. Det var andra och sista gången jag gjorde det. Uppgifterna i sig är egentligen inte svåra, jag behöver bara mer tid. Jag blir så stressad och ofokuserad - inte alls min grej.
Bara att acceptera, utan undanförklaringar eller förbehåll: Jag är sämst på högskoleprov!
Hoppas ni andra har haft en mer givande och rolig lördag...=) Jag är slut!
Nu blir det istället Taco-kväll och Sex and the city!
Dokumentera mera!
Jag har kommit på att det är mycket roligare att läsa bloggar med bilder, så varför inte bättra mig själv? Ska i framtiden bli bättre på det =) Men här är i alla fall några bilder från helgen, firade Josefins födelsedag med att gå ut att äta! (gamla klassen)
"Jag skiter i't!"
Det har börjat bli mitt nya motto. Och det är SÅ skönt!
När jag fick för mig att läsa 200% i början av terminen, var det så jävla skönt att ge upp och få sitt liv tillbaka. Endast läsa 100%, extrajobba och ta tid med vänner och träning. Nu fick jag för mig att som sagt läsa upp 3 stora omfattande kurser, högskoleprov, 100% universitetsstudier och extrajobb. Inget liv, jag längtar ju t o m för att få göra något så IQ befriande som att tvätta! Slippa tänka! Laga mat eller handla, så himla skönt!
Så nu SKITER jag i allt. Jag ska och träna nu, med Nina, som jag inte gjort på 100 år. Jag kommer inte in i vår, men då kanske jag kan hälsa på Sofi i London? Åka till Indien för besparningarna och jobba extra? Blir skit bra! Inget plugg nästa termin, dock problem med lägenheten och så.... men det tar vi sen!! =)
Vad är saker och tings värde?
Jag antar att folk börjar bli trötta på mitt skrivande om mina beslut om framtiden. Men som sagt, detta är min dagbok (eftersom jag för tillfället inte skriver någon riktig....).
Jag gjorde Fek A provet idag, för att sätta MVG. 90% rätt krävs och jag försökte fräsha upp dessa gymnasie-kunskaper i helgen. Jag gjorde ett prov där jag värderar mina poäng till ca 80%. Förmodligen kört. När provet var klart kring 21-tiden gick jag mot busshållplatsen, kände mig lite bekymrad, och jag funderade över att jag börjar bli van att min puls ligger på över det normala. Men sen ser jag något som får mig att glömma mina problem: En man ligger i busskuren, ambulansmän runt om, som försöker få liv i honom. Trodde det var en alkis först, men sen såg jag hans kostymbyxor och finskor. Jag vet inte om han var död eller levde, men dom "pumpa" honom de 5-10 min jag väntade på bussen.
När jag ser något sånt funderar jag på nuet, vad jag gör, hur jag mår och framförallt mina anhöriga. Väl hemma fortsätter huvudvärken, som jag inte vet beror på plugg eller visdomstand. Funderar på om jag klarar av att plugga innan jag går och lägger mig, men så tänker jag på honom igen. Undra varför? Stressad? Förmodligen. Det kan ha varit precis vad som helst, men min teori stannar vid stress.
En månad inlåst med överdrivet plugg, huvudvärk, 5 tentor som känns livsviktiga, prestationsångest. Det är väl ingenting? Bara en månad. Det ska ju ge mig 5 år till den utbildningen jag vill ha. Men om jag väger... är denna månad värd att jag sparar ett halvår? Och jag kanske inte ens lyckas. Är mina 5 år i skolan så mycket bättre än om jag tar en kandidatexamen i Psykologi? Är plugget värt hälsan? Med all stress försöker jag se ett slut "det blir lugnt i jul! Det lugnar ner sig nästa termin" osv. Men gör det någonsin det? Gör det det för er?
Folk säger att jag ska satsa, de säger faktiskt att jag kommer klara MVG i de tre kurserna. Kanske om jag hade tiden. Men jag tror inte det. Jag känner mig alldeles för hårt pressad. Så jag tror jag ger upp. Oavsett resultatet på denna prövning. Ger upp våren, den får bara vá. Eller så ger jag upp hela utbildningen och tar den korta vägen. Ja, det känns lockande. Mycket.
Ett mörkt, tyst rum, i evighet.
Jag ska inte säga att jag mår dåligt, för det gör jag inte. Inte heller att jag är ledsen, jag har inget att vara ledsen för. Tvärtom massa att vara glad för, och på en skala skulle jag nog skatta mig själv mycket glad/lycklig/nöjd med livet.
Men ändå, ändå finns det något som tynger mig fruktansvärt mycket. Just nu skulle jag bara vilja gå i idé, kanske i en skön säng i ett mörkt rum med täcket över huvudet. Ligga där tills saker och ting är förbi, och löst sig. Men, i verkligheten är det sista man kan göra, knappt ens den tiden man borde. Alla val tär så mycket, och även alla val man inte kan ta. Att framtiden är så jävla ovis, att jag vet noll. Att jag vill allt, men förmodligen inte åstadkommer något. Att det har gått 2,5 år efter gymnasiet och jag har bara hoppat runt, och när jag äntligen vet vad jag vill kan jag inte välja det.
Jag försöker nu komplettera upp Fek A + B, och Sv B, för att vara säker på att jag kommer in i Gbg i vår(eller överhuvudtaget någon stad!). Och om (som jag förmodligen inte gör) klarar att göra proven men bara sätta VG+ hoppas jag på högskoleprovet, som jag måste sätta minst 1.9 på. Samtidigt som jag har hemtenta plus salstenta.
I min vildaste fantasi och önskan om att få något lugn kollade jag portalen på GU och såg att jag klarat förra tentan. Jag spred snabbt ryktet om att resultaten kommit och kände en viss lättnad, trots att jag bara fått G. Senare fick jag reda på att detta som sagt bara var i min fantasi och ryktet jag spred var falskt - inte hade något resultat kommit. Det var gammalt. Oro, önskan, strävan, hopplöshet, tidsbrist, ångest och en liten gnutta hopp symboliserar nog mig just nu.
Varför hungrig av havregrynsgröt?
Nu måste jag gå till botten med det här!
Det började med att jag kände att jag fort blev hungrig av havregrynsgröt, medan alla andra sa att de blev vrålmätta? Jag hörde sedan att Becca kände likadant, och likaså Timmy. Han äter hellre inget alls på morgonen än gröt, för då klarar man sig inte till lunch. Jag står mig längre på en halv knäcke än en portion gröt. Why?! En tjej på jobbet kom en morgon och sa samma sak, då alla andra jobbarkompisar tyckte det var jätte konstigt.
Och vad gör man när man vill få reda på något? Googlar! Och visst hittade jag många som undrade varför de efter 45 minuter blev vrålhungriga efter en portion gröt, men jag hittade lika många som skrev "ät gröt, då står du dig hela dagen". Dock inga svar. Det dumma är också att jag är hungrig hela dagen om jag äter gröt, spelar ingen roll hur stor lunch jag äter -gröten ger en konstant hunger.
Hur ska jag nu kunna gå till botten med detta? Jag vill veta! Varför blir vissa människor så mätta, det mest mättande de kan äta, och andra känner den totala motsatsen?
Love, love, love.
Har glömt att nämna helgen. Den var jätte bra. Utgången i lördags var jätte kul, och jag saknar er tjejer. Bästa tjejerna.
Sofi, du verkar ha hamnat i ett bra hem? Kommer sakna dig, igen! Anna & Kim, jag ska tvinga ned er hit. I promise =) Och ni andra är jätte välkomna igen. Och vår nyårs-idé tycker jag låter fantastiskt bra: London! Vi måste boka snart....? Sofi, se till att kolla hur det ser ut för din del!
Becca kommer hit imorn, längtar tills dess. Bara strosa lite på stan, äta gott och prata om oviktiga saker.
Love, love, love till vänner och familj.
Ett vrak.
Mina ögon svider. Jag kan inte träna, inte plugga. Inte vara vaken på föreläsningar.
I normala fall (förr) kunde jag få 5-6 timmar. Det räckte för att fungera, helt okej. Det tog bara 1-2 timmar att somna, helt överkomligt.
Jag envisas med att inte ta sömntabletterna, jag går och lägger mig. Sinne och kropp vill inget hellre än att sova, men den fysiskt vägrar. Timmarna går. Jag snurrar runt i sängen, från ena sidan till den andra, med den ena strategin efter den andra. Räkna får, "släppa" tankarna, tänka på något kul, inget alls, läsa. Det är tyst, T sover. Timmarna går alldeles för snabbt, frustrationen växer. Jag undviker klockan och intalar mig själv om att det är många timmar kvar. Det blir ljusare. Det värsta är när jag hör tidningen komma. Jag kan då längre inte ljuga för mig själv - det är morgon. Jag slumrar till, klockan ringer. Dags att gå upp. All den pigghet jag känt under natten är nu borta, svidande ögon, tomma tankar. Jag håller mig borta från sängen hela dagen, försöker plugga, försöker träna, försöker närvara. Vid kvällstid händer samma sak igen. En helvetisk natt med i bästa fall 2 timmars sömn. Hemska natt, hemska vakenhet.
Jag har glömt bort den mest grundläggande funktionen av dem alla. Hur sover man?
Banken kan ju ändå gå i konkurs imorn, lika bra att göra av med allt?!
Vad ska man göra? I just fell deeply inlove.
Dagen har hittills varit underbar, med ett litet stänk av ångest. Kom igår hem till Norrköping, hade lite kvalitetstid med min kära mor, och sen intressanta diskussioner med min kära far. Denna dag började med en lång härlig skogspromenad med min kära hund, för att sedan åka till Linköping med pappa och Johan, men bara köpa outfit till pappa, som födelsedagspresent. Men, så slutade det ju inte. Jag råka springa på en lovely skinn jacka, som jag bara inte kunde säga nej till. Särskilt inte när Johan kunde utnyttja sitt Varner-kort en sista gång. Sedan blev det lite H&M krafs, lite smink, accesoaerer osv..... Ruinerad student, men lycklig =)
Och kvällen kommer bara bli ännu bättre! Snart ska jag träffa tjejerna och dricka vin, och jag ser fram emot det något alldeles extra! Vet inte varför =) Dock har ju Sofi fått sitt lilla ryck igen, och drar till London på söndag! Förstår henne fullt ut, känner även igen mig lite =) Att ändra inriktning varannan minut. Så det ska va!
Och imorn hoppas jag på lite Norrköpings-utgång, var på tok för länge sen! Sen är det ju alla dessa firanden, Pappa, Johan och Timmys mamma fyller. Kakor, tårtor och släkt. Helgen kommer springa iväg, får helt enkelt se till att utnyttja minutrarna här, ha de gött!
Dagen har hittills varit underbar, med ett litet stänk av ångest. Kom igår hem till Norrköping, hade lite kvalitetstid med min kära mor, och sen intressanta diskussioner med min kära far. Denna dag började med en lång härlig skogspromenad med min kära hund, för att sedan åka till Linköping med pappa och Johan, men bara köpa outfit till pappa, som födelsedagspresent. Men, så slutade det ju inte. Jag råka springa på en lovely skinn jacka, som jag bara inte kunde säga nej till. Särskilt inte när Johan kunde utnyttja sitt Varner-kort en sista gång. Sedan blev det lite H&M krafs, lite smink, accesoaerer osv..... Ruinerad student, men lycklig =)
Och kvällen kommer bara bli ännu bättre! Snart ska jag träffa tjejerna och dricka vin, och jag ser fram emot det något alldeles extra! Vet inte varför =) Dock har ju Sofi fått sitt lilla ryck igen, och drar till London på söndag! Förstår henne fullt ut, känner även igen mig lite =) Att ändra inriktning varannan minut. Så det ska va!
Och imorn hoppas jag på lite Norrköpings-utgång, var på tok för länge sen! Sen är det ju alla dessa firanden, Pappa, Johan och Timmys mamma fyller. Kakor, tårtor och släkt. Helgen kommer springa iväg, får helt enkelt se till att utnyttja minutrarna här, ha de gött!
Nu får det bära eller brista.
Har inte orkat plugga idag, inte alls. Jag tror jag raderar saker ur minnet om jag läser det igen. Nu hoppas jag att jag kan plocka fram allt till i morgon istället. Tenta, Tenta, Tenta.
Efter det tar jag tåget hem, ska fira folk i helgen. Pappa och Johan fyller år, och Timmys mamma. Blir antagligen en hel del kakor, och kanske utgång en kväll? För det brukar ju bli nyttigt....
Jag har tyckt denna del av kursen varit jobbig, men det ryktas om en ännu värre del nästa halva. Jag vet inte om det är jag, eller om det verkligen är så mycket. Visserligen vill jag ha höga betyg, men ändå - det är massor! I alla fall om man tänker på heldagar (9-16) med föreläsningar, åtminstone 4 dagar i veckan, sen en vråltjock bok att läsa kvällar, plus häften, artiklar, seminarier osv. Jag börjar bara fundera på om det är "jag"? Som tycker att det är mycket, nja.... de flesta i klassen gör no det.
Snart måste jag söka inför vårterminen. Har lätt panik. Enda stället med chans att komma in är Umeå, kul? Inte alls. 100 mil hemifrån, och T lär ju inte följa med. Visst, med flyg går de väl, men neeee.... jag trivs i Göteborg. Det innebär att jag måste vänta till TIDIGAST näsa höst? Och kämpa som en idiot för det...? Ahh....
Nog ventilerat för ikväll. Ses Norrköping imorn!
