Jag gjorde Fek A provet idag, för att sätta MVG. 90% rätt krävs och jag försökte fräsha upp dessa gymnasie-kunskaper i helgen. Jag gjorde ett prov där jag värderar mina poäng till ca 80%. Förmodligen kört. När provet var klart kring 21-tiden gick jag mot busshållplatsen, kände mig lite bekymrad, och jag funderade över att jag börjar bli van att min puls ligger på över det normala. Men sen ser jag något som får mig att glömma mina problem: En man ligger i busskuren, ambulansmän runt om, som försöker få liv i honom. Trodde det var en alkis först, men sen såg jag hans kostymbyxor och finskor. Jag vet inte om han var död eller levde, men dom "pumpa" honom de 5-10 min jag väntade på bussen. 

När jag ser något sånt funderar jag på nuet, vad jag gör, hur jag mår och framförallt mina anhöriga. Väl hemma fortsätter huvudvärken, som jag inte vet beror på plugg eller visdomstand. Funderar på om jag klarar av att plugga innan jag går och lägger mig, men så tänker jag på honom igen. Undra varför? Stressad? Förmodligen. Det kan ha varit precis vad som helst, men min teori stannar vid stress.

En månad inlåst med överdrivet plugg, huvudvärk, 5 tentor som känns livsviktiga, prestationsångest. Det är väl ingenting? Bara en månad. Det ska ju ge mig 5 år till den utbildningen jag vill ha. Men om jag väger... är denna månad värd att jag sparar ett halvår? Och jag kanske inte ens lyckas. Är mina 5 år i skolan så mycket bättre än om jag tar en kandidatexamen i Psykologi? Är plugget värt hälsan? Med all stress försöker jag se ett slut "det blir lugnt i jul! Det lugnar ner sig nästa termin" osv. Men gör det någonsin det? Gör det det för er?

Folk säger att jag ska satsa, de säger faktiskt att jag kommer klara MVG i de tre kurserna. Kanske om jag hade tiden. Men jag tror inte det. Jag känner mig alldeles för hårt pressad. Så jag tror jag ger upp. Oavsett resultatet på denna prövning. Ger upp våren, den får bara vá. Eller så ger jag upp hela utbildningen och tar den korta vägen. Ja, det känns lockande. Mycket.