Älskade bäbisar..

"Jag älskar bäbisar. De är så söta när de skriker sådär allihopa på en gång, låter ljuvligt! Bäbisarna är ju så söta när de kissar över hela golvet och de är så gulligt när de byter blöjer och slänger de överallt! Och mig gör det ingenting att hela golvet är blött och att mammor ammar överallt!"

Detta försökte jag intyga mig själv om när jag kokade av ilska på rehabet. För att inte sparka på en av ungarna som låg på golvet eller skada någon annan flydde jag ut ur omklädningsrummet och in på handikappstoaletten. Den ockuperade jag för att i lugn och ro göra iordning mig... jag hade glömt hur hemskt det var på rehabet.

Jag behöver inte träna där så mycket längre, kör i princip allt på Nautilus nu. Men ibland måste jag prata med min kära tränare om mitt knä... och då måste jag dela detta lilla omklädningsrum med baby-simmarna. Men jag har kommit fram till att jag hellre lyssnar på tant-simmarnas skvaller än bäbisarnas skrik.


Lite arg jag blev imorse, mötet som var sååå viktigt, blev inställt utan att jag informerades. Var här 1½ timme för tidigt, övertid, totalt i onödan! Arg, arg, arg... nu väntar jag bara på klockan 20, så det blir helg! Inlfyttningsfest ikväll, och kräftskiva imorn :-)

Ganska bra räcker inte.


Jag trivs på mitt jobb, ganska bra. Om man jämför och så, så är det relativt bra. Jo, det är OK.

Men jag har börjat förstå att "ganska bra" inte duger. Det jobb man sen ska ha sen, måste man älska.
8 timmar om dagen, 40 timmar i veckan, resten av livet. I princip. Det räcker inte med att man trivs på semestern, helgerna och när man går i pension.

Men vad blir det då? Säg det! Inget där jag tvingas börja 7.45 varje morgon i alla fall!
Ska ha ett flexibelt jobb jag.. :)

Ne, "ganska bra" kan lätt bli hemskt, när klockan ringer 6.30 en kall morgon.


Bara 118 dagar kvar till sol, värme och semester.. på obestämd tid.


Mobiler är farliga!

- Hej! Jag skulle vilja veta om mobilsignaler är farliga?
- Hej, ehm, ja, de kanske de är.
- de säger på nyheterna att de är farliga. Nu vill jag att du svarar på ifall de är skadliga!
- Ja, det kan de vara. Finns ju folk som inte tål de och så...
- Va?! Vad har de gjort då? Hur kan man undvika det?
- om du är rädd för strålningen kan du ju minska den genom att använda handsfree....
- Jag är inte rädd!! Jag vill bara veta om de är farliga!
- Men jag vet väl inte!! Ring en forskare!
-
Har du telefonnumret dit?

Herregud, hur ska jag kunna veta? Satt en kvart och låtsades vara expert på strålning. Pratade microvågsugnar och mobiler, haha. Det är inte bra att folk litar alltför mkt på oss på kundtjänst.
Men de blir nöjda om man låter relativt säker och pratar i mobila termer.

The P

72984-50
72984-5172984-5272984-49

Om jag skulle välja en stig, skulle jag välja den rätta. Men svåra.

Vattuman

Kunde inte länka tills Sofis blogg (bellaraggazi.webblogg.se) Så jag kopierar texten hit istället.

 

Element: luft, Kvalitet: fast
Nyckelord
: Uranus, klarsynthet, humanism, intuition, vågor, ockult, protest, revolutionär, reform, distans och bärnsten.
Positiva karaktärsdrag:
fredsälskan, lojalitet och uppfinningsrikedom. Negativa karaktärsdrag:
excentricitet och trotsighet.
Människokroppen
:
ben, vader, fotlederna.

 

Vattumannen dyrkar friheten

Vattumannen har en komplicerad karaktär. Det mest utmärkande personlighetsdraget hos vattumannen är behovet av självständighet och att inte tvingas vara eller göra på ett visst sätt. Personlig frihet och rättvisa är centrala begrepp. Vattumannen är originell, fantasifull och ligger alltid steget före. Vattumannen är vänlig och har ett inre lugn.

Vad kan då få denna öppna, toleranta och självständiga människa att gå upp i limningen?
Vill du få vattumannen att visa upp sina allra värsta sidor försök att tvinga henne att göra, känna eller tänka på ett visst sätt. Det kan egentligen räcka med att du antyder något liknande för att vattumannen ska slå bakut. Bered dig på långa diskussioner om du har en annan åsikt än vattumannen.

Trots att vattumannen är självständig har hon svårt att finna inspiration utan andra människor. Med en enorm intensitet analyserar vattumannen de flesta i sin omgivning på ett både nyanserat och djupgående sätt. Det kan också vara värt att lägga på minnet att vattumannen trots sin öppenhet, objektivitet och humoristiska självdistans inte är särskilt flexibel.



Haha... I Vattumannens kärlek 2006 stod det:  "Du möter störst samförstånd hos Väduren. Var försiktig med Fiskarna."

Studentliv kontra arbete

Det är skillnad på att vara ledig och ledig. Och på jobb och skola.

Nu jobbar jag 8 timmar om dagen, är ledig när jag kommer hem och är faktiskt ledig på helgen. Man har en fast lön som ramlar in på kontot varje månad och man vet hela tiden vad man gör. Dock har jag alltid 45 minuters lunch och jag jobbar alltid 40 timmar i veckan, hur trött man än är på skiten.

När man plugga var man aldrig helt ledig. Man hade alltid böcker med sig hem och man visste alltid att det fanns att göra. Men däremot, kunde man planera själv. Gick förbi fräcka fröken på en rast idag och såg studenter sitta och fika. Så fruktansvärt avundsjuk jag blev..

Som student planerar man själv, precis så som kunskap hade. Ville jag inte plugga en dag - så gjorde jag inte det! Ville jag festa en onsdag, tog jag sovmorgon på torsdagen. Ville vi ha en två timmars lunch - tog vi det! Detta resulterade ju självklart i att man var vaken många nätter för att plugga, helgerna gick till det och man var fruktansvärt sliten. Men hur kul var inte det livet, egentligen?

Plugga är ju kul. Det är det inte att svara i telefonen. Hur mycket man än avskydde något ämne, så var ju det mesta relativt kul, i alla fall på vår skola? Man fick ju i princip själv välja vilket område man ville fördjupa sig i, inom alla ämnen. Och då väljer man ju något intressant?

Jag kankse är knäpp, men jag är nog en plugg-människa. Eller, i alla fall en som vill styra och ställa själv. En sak är säker, jag tänker aldrig arbeta på ett företag där jag blir åtsagd vad jag ska göra (sen). Antar att det innebär att starta eget. Då blir det så.





Jag måste ju utan tvekan vara en av universums nyfiknaste människor! Jag kan verkligen dö av nyfiknhet. Gällande allt.

Pinsamt!

Men hur ska jag kunna veta? Är inte så lätt.




Ibland sviker min svenska. Igår skulle jag säga "Maltesers" i bestämd artikel, plural. Vad blir det? Maltesersarna? Haha. Och idag sa jag "det måste ju vara det ologiskaste sättet".

Btw är Maltesers det godaste, verkligen super gott. Varför lärde du mig äta det?

Tändstickor, tack!

Vet inte hur jag ska kunna hålla mina ögon öppna? Ögonlocken är sjukt tunga.

Igår natt sov jag inte heller, men då berodde det bara på att jag inte kunde. Kom till jobbet igår och fick reda på att jag "inte jobbade här längre". Om det vore så väl. Nevars, men de hade "glömt" att förlänga min anställning, så jag kom knappt in i byggnaden och inte alls in i systemen. Efter en hel förmiddags fika kom jag in igen och dagen gick ganska snabbt.

Inatt sov jag ännu sämre, men det var för att jag inte ville. Vet inte när vi somnade men en bra bit efter att tidningen kommit. Jag är så trött. Och så ska jag köra Step Intervall efter jobbet?

Hur trött jag än är, så är jag väldigt glad ändå. Men den här mulna dagen skulle vara bäst i min säng, eller som Micka säger "framför soffan". Dessutom känner jag mig faktiskt sjuk. Tänk en varm kopp choklad och bara lugn en hel dag. Lite film och mys. Ne, nu får jag sluta drömma och fortsätta arbeta istället.


Kan inte rå för att jag känner mig glad :) Lycklig, kanske det till och med heter..



Söndagen var förresten väldigt trevlig, blir så glad av er tjejer! Märks att vi inte träffas lika ofta, men när vi gör det är det värdefullt. Taco, prat och äckligt kaffe :-) Förlåt Kim! Längtar tills nu på söndag, när vi är alla.

För ett år sedan...

..såg min höst annorlunda ut. Tänk vad snabbt saker och ting kan förändras. På en vecka. Svart till vitt. På en vecka.

Hörde ikväll något som inte stämmer överens med min version, men det är klart, jag har ingen aning om din. Vi har ju inte pratat. "Kunde hon ha tänkt på tidigare". Jo, så kan man också se på det. "Besvikelse". Vem? Vart då? Jag förstår inte. Inte alls. Lika lite som du och alla andra. Så ovetande och med så många frågetecken kommer väl allt förbli..

Känner så mycket och så lite på samma gång.


Men jag tror jag är på rätt väg, eller?

Nu då?

Imorse hände något ovanligt.

Jag vaknade, av mig själv. Eller ne, det var visserligen T:s mobil som ringde, men jag hade inte satt någon klocka. Sedan tänkte jag "vad ska jag göra idag?". Det är sjukt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra idag! När hände det sist? sommarlovet 2002?

Vi tog lång tid på oss att vakna och äta frukost och jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra. Det blev en lunch med Sofi på Fräcka Kungsgatan (vart annars?). På uteserveringen dessutom, med strålande sol. Sedan fick jag för mig att träna, men efter 10 minuters letande efter parkeringsplats tröttnade jag och åkte hem för att gå en promenad istället.

Och här sitter jag, det är eftermiddag och jag har ännu inte gjort något så vettigt. Skulle detta hända varje dag skulle jag få panik, men jag måste säga att jag är värd en dags "vila". Det är ovant, och känns lite konstigt, men jag är säker på att det är bra.

Bara en vanlig onsdag.

Dagen kunde inte börja sämre.

Jag hade tagit mig upp, ätit frukost, duschat och gjort iordning mig. Var precis klar för att gå och mamma kommer upp och frågar "när börjar du?" "om en kvart" svarade jag. "klockan 7? kundtjänsten öppnar ju inte förrän 8!". Och så rätt hon hade. Jag hade tagit fel på en timme. Gått upp en hel timme för tidigt. Och inte hade man någon lust att gå och lägga sig igen.

Så, jag surade en timme, eftersom jag verkligen behövde den där sömnen. Tog mig sedan till jobbet och efter ett par koppar kaffe blev man människa igen.

Men framåt eftermiddagen behövdes så lite för att man skulle bli glad igen :-)
Dessutom fick jag mycket beröm av en chef när jag löst ett mcyekt krångligt ärende! Sedan körde jag och Micka ett och ett halvt aerobics pass. Hon körde visserligen två. Mitt knä började värka en bit in på det andra passet, och tröttheten gick ut över koordinationen. Men så kul det var :-) More of that!

På cykeln hem var vädret lika fint som när jag åkte till jobbet, och det kändes riktigt bra, trots att jag faktiskt missat hela den fina och varma dagen!

72984-48

Sunshine

Morgonar kan göra så mycket. Nu har min dag varit.
Oftast börjar dagen efter jobbet - alltså det roliga man ska hitta på. Träffa vänner eller träna. Men jag började jobbet nu, halv ett, vilket innebär att min dag redan varit.

Vi tog en promenad, köpte färskt bröd och hade en lugn morgon för en gångs skull. Sedan gick jag till jobbet. Och det är soligt, bokstavligen också :-)


Finns hopp!

.. om att få gå hem!

Sov hos T inatt och gick 8 imorse, för att jobba, en söndag, kul? ne.

Kommer till jobbet och alla kontorsstolar (ca 100 st) är uppe på alla skrivbord, och två stackars killar står och har 10 telianer mot sig! De skulle bona golvet och hade börjat här i gryningen, och ingen visste att vi skulle jobba. När golvet bonas låter det samt luktar, och ingen får gå någonstans. Dvs hopp om att få gå hem med fullt betalt. Men inga jour-chefer svarar..... lyckat.

Vill hem.... nu....!


Nehepp. De skickade hem firman från Stockholm istället.. så att vi kunde jobba. Så det är bara att fortsätta ta tag i kunder med dumma frågor. Att inte folk gör annat på en söndag...


Mega, jätte, hemskt trött!

Det är någons fel att jag är uppe sent på nätterna.... :-)
Inte bra. Det var verkligen hemskt att gå upp imorse.. ville inget hellre än att ligga kvar i min varma säng. Och allt som väntar mig nu gör det inte bättre.. något stressigt period.

Undrar om det är Kunskap som tagit efter Telia eller tvärtom?
Workshops i tysta rummet, föreläsningar och möten. Och nu personlig handledning. Visst, det är väl vanligt inom företag men lite kul att det är exakt samma termer... :-) Känner mig som hemma!


Jag har inget emot hösten just nu. Kanske hinner ändra mig, som vanligt. Men jag kan tänka mig att den blir rätt mysig. Igår när det var mörkt och regnade tyckte jag ändå att det var ganska mysigt.. kommer bli lots of filmkvällar, och som Sofi skrev; latte på Fräcka med vännerna. Lots of that. Och imorn avslutar vi väl sensommaren med en kräftskiva! Myyysigt. Hösten kan faktiskt vara rätt ok, den här kommer bli perfekt.


Inte nu. Suck

Det blir aldrig långtråkigt i alla fall :-)

Guess it's a new challenge.

Just to face it.



To be continued...


Söndag

Kom precis hem från T, och känner mig lagom seg. Inte lika seg som i lördagsmorse då... :-)
Ringt hela telefonboken för att få med mig någon på stan, men ne, alla jobbar, är med pojkvänner eller sjuka. Stackars B, hoppas hon blir frisk snart.

Tycker om mina nya söndagar. Förr var söndag alltid den dagen jag var tvungen att ta itu med allt, veckans plugg har man sparat till sista dagen. Och gjorde man något annat hade man dåligt samvete.. Iaf jag. Söndagar tränade jag, jobba ibland och tog ofta itu med plugg. En stressande dag! Nu är mina söndagar nästan jämt blanka, och jag älskar det! En dag att bara "va". Vill ner på stan och köpa höstjacka, skor och ett par nya jeans. Jag hoppas på Micka när hon vaknar till... ;-) Kanske vi kan ta en vända på Nautlius sen också.

Nu tjatar min vovve på lite uppmärksamhet, ska leka lite med honom och sedan ringa sjuklingen!


Definitivt något nytt. Och det känns bra.. mycket bättre :)



Hahaha....

Okej, jag har varit blåögd förr och blind. Trodde jag lärt mig att se igenom saker och ting....:-) Men inte!

Jag trodde inte du kunde sjunka lägre, nej, det fanns inte. Såsom alla dina misstag inte funnits för mig från början, hur kan jag ha trott så gott om dig under hela tiden? Haha... Vad kan man göra annat än skratta...? gråta? nej, varför då?

J och P, haha. P, jag har aldrig förväntat mig något av dig. Jag har alltid vetet vem du är, men jag har alltid försvarat dig som en "vän". Haha.. att man aldrig lär sig sluta vara blåögd. Jag är inte förvånad, inte det minsta. Jag har alltid vetat vem du är, men hoppats på något annat. Och J, haha, vad ska man säga? Inte förvånad där heller men lika besviken. Men ni klär varandra!

Jag borde gråta men jag skrattar.... :-)
J, jag trodde någonstans vi skulle kunna prata igen, någon gång. Kanske om lång tid? Kändes som vi kanske hade något att säga. Men nej, du kommer sjunka lägre. Jag gissar på nästa steg? De andra vännerna kan du glömma, de är riktiga, men försök gärna ;-)

Man kommer aldrig sluta förvånas av människor.
Och som jag sagt innnan, jag umgås hellre med vissa än andra.


Citerar Johan "lägre än glocalnet" ;-)


RSS 2.0