En enkel komplimang..
Varför tänker vi jämt så mycket om alla andra?Jag har ju visserligen läst en hel termin om varför vi tänker och agerar som vi gör =) Men ändå! Alla fördomar vi har är väl klokt att hålla för oss själva, men alla positiva tankar då? Tjejen jag såg på stan med den snygga väskan, instruktören som har så bra pass, föreläsaren som var så inspirerande, tjejen på gymet som har kroppen jag vill ha, café-tjejen som alltid är så otroligt trevlig -> dessa tankar håller jag för mig själv?
Det handlar ju inte om att jag inte VILL säga det, det kanske bara inte passar att rusa fram mellan passen och säga till instruktören hur bra hon är, kanske inte passar att stoppa tjejen med iPoden för att säga hur fin väska hon har, pinsamt att gå fram till föreläsaren och berömma, och tjejen på gymet vars kropp jag är avundsjuk på tror nog att ger onda blickar istället? Varför är det så svårt att ge en komplimang? Varför är vi så bra på att tänka om andra, men inte säga det?
Igår fick jag en komplimang, en ganska överrumplande sådan. Det gjorde min dag och jag försöker ta åt mig, för henne kostade det nog inget att säga det, men det gav massor. Ett nyårslöfte för mig; ge mer komplimanger!! =)
Kommentarer
Postat av: Sofi
Good one, den kan jag med skriva under på :) Jag fick också en random komplimang för nån månad sen, och det värmer ju verkligen, och som du säger, det kostar ju ingenting, och de där gångerna man vii ge en komplimang och verkligen gör det så mår man ju faktiskt mycket bättre själv också :)
Postat av: Anonym
Låter som ett väldigt bra nyårslöfte! Håller med dig, man tänker ofta bra saker om andra men är nog för "svensk" för att säga det!
Trackback
