det värsta jag vet.

Nu är det som vanligt igen, eller i det krisiga läget. Så trött att jag inte kan vara normal på dagarna, så trött att jag inte kan jobba, träna eller plugga... så sjukt trött. Längtar efter sömn mer än något annat. När väl kvällen kommer och jag går mot sovrummet ökar pulsen och jag ligger istället där en hel natt, vaken och förtvivlad.

Igår natt hade jag druckit vin, och därför förvånade det mig ännu mer att jag aldrig somnade, utan var tvungen att stiga upp vaken och gå till jobbet. Inatt tog jag sömntablett, men trots detta vred jag mig i halv panik långt in på natten/morgonen.



I Borneo kände jag något som jag aldrig i hela mitt liv har känt. Jag var trött på kvällarna. Vet inte om det var jet-lag eller solen, men det var helt fantastiskt. Jag har aldrig förstått dem som somnar till TV:n eller säger att de har tunga ögonlock på kvällen, men där fick jag känna hur det kändes. Det var helt jävla gudomligt. Jag gick och la mig, somnade inom 10 min, vaknade utvilad efter ca 7-8 timmar. Vet inte om jag ska vara glad för detta, eller ledsen att jag fick känna på hur underbart det var... helt otroligt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0