Svenskan lyckades, MVG - och en mängd negativ kritik. Men det står i alla fall MVG. Denna gång studsade jag inte ur byggnaden, utan var helt matt av all nervositet. Två lärare hade under drygt två timmar suttit och haft korsförhör med mig, det liknade INGENTING vi någonsin gjorde under gymnasietiden på Kunskap, är det så här vanliga skolor har det? Hemskt.

De två damerna kunde allt om allt, och den ena kunde knappt hålla sig för att inte avbryta den andra med nya frågor, ALLT om ALLA epoker, ALL litteratur historia, varenda författare genom historien (kändes det som) och varenda författares bakgrund och liv, och HELA språkhistorien i detalj (jag hade pluggat lite övergripligt på svenska språkets utveckling...). Ingenting var som jag förberett mig, allt var mycket värre. Så, i slutet fick jag gå ut så satt de och förhandlade om mitt betyg. Jag satt och darra och undrade om jag skulle bli psykolog eller inte.... Så kom jag in, och så sa det mitt betyg, och pratade gärna om mitt "minus", man kan tro att jag knappt blev godkänd när de talade om mina brister.

Fy fan. Aldrig mer gymnasiet! =) Nu blir det bara universitet i 5 år! Det är fan så mycket härligare!!!!