Trött, trött, trött...

Det där eviga målet, som man bara kommer längre och längre ifrån. De där jävla kilona som är omöjliga att få bort, och istället alltför enkla att lägga på. Och de gamla jeansen får ligga kvar i garderoben, för jag tror alltid att jag ska nå målet, förr eller senare. Och varje måndag känner jag mig lika taggad. Jag har nog försökt med allt.
Under gymnasiet blev det mycket Naturdieter, sedan testade man GI eller bara protein diet. Nuförtiden har jag försökt sluta med dieter och istället tänka "sunt förnuft" och mycket träning, okej att äta allt - men inte jämt, och inte för mycket!

Men tyvärr känns även det omöjligt... Jag tycker det är så konstigt, alla andra mål man sätter kan man klara, men inte detta? Och jag vet ju vad jag gör för fel. Det är de där digestivekexen som man köper hem ibland, ute-frukostarna som händer nu och då, äter försent på kvällen, och kanske lite för mycket, en after work-öl då och då. Och varför är det omöjligt att klara sig utan det? Det är väl den där balansen om vad man är värd att unna sig, och vad som blir för onyttigt. 

Kan inte folk dela med sig av sina specialtrick? Det man verkligen kan hålla sig till? Jag börjar bli trött på det ständigt ouppnåeliga målet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0