Vi bor nu i en nybyggd super isolerad lägenhet, men det hjälper inte. Det är bättre än tredje långgatan (dvs. jag hör inte när någon nyser), men jag kan ändå inte sova. Hör jag dovt festande ligger jag super-vaken och blir stressad över ljudet, likadant när jag bara hör grannarna över gå. Jag hör dem slamra med saker, kanske bara laga mat och stänga luckor, men jag blir galen...

Jag har äntligen fått sömnpiller, men jag vill ändå inte använda dem varje natt. Jag vill kunna sova av mig själv. Ikväll tänkte jag göra raka motsatsen mot vad jag brukar, lägga mig när jag kände mig trött - vid 21. Efter det piggnar jag till och det är omöjligt fram till 02-03, i bästa fall. Men nej... grannarnas små, små ljud höll mig vaken och nu siktar jag nog på det senare alternativet istället.

Det kommer alltid vara så i en lägenhet, eller hur? Jag kommer aldrig bli av med det. Först när man är runt 40 kanske man flyttar till villa igen? Och det blir tyst igen?

Usch, nätter är hemskt. Verkligen hemskt.