Här och nu.

Jag, Sofia och Micka satt vid mitt köksbord, tysta, drack te. Dagen efter, första dagen på det nya året. Gårdagen? Okej. Alla tre nedsjunkna i sina egna tankar, egna problem. Det kändes bara, eller de känns bara så.... så.... nånting.

På ett sätt är jag så glad över alla jag har här i Norrköping. På ett sätt vill jag inget hellre än att komma härifrån. Men hur vet jag att en ny stad gör det bättre? Nya vänner som nog aldrig kan mäta sig med de jag har? Flyr jag från problem jag inte förstår, eller bygger jag ett nytt liv någon annanstans?

Det är jobbigt när man har problem man inte kan sätta fingret på. Problem som existerad alldeles för länge.