Jag minns när vi stod i cafeterian på Kunskap och Anna sa att hon hade namnsdag den 9:e december "Jag med!" utbrast jag (eller om det var tvärtom?) och fick svaret "Va?! Har du också namnsdag då?" Sedan insåg vi hur dumma vi var och påminner oss om detta varje Anna-dag =) Och imorse fick jag även ett sådant påminnande SMS av Anna. 

Så ja, idag är våran dag! Jag tycker det är roligt hur detta uppmärksammades så mycket mer förr, och det märks på de äldre. Liksom, alla andra dagar har vi tenderat att göra större; julafton är mer klappar och hela december ska pyntas och påminnas av 24:e december, födelsedagar handlar om massa presenter och fester, på midsommar och nyår ska det vara stora partyn. Men namnsdagen....? 

Jag hade själv ingen aning om att det var Anna idag, tills pappa skicka SMS. Sedan ringde farmor och det var då jag påmindes att den generationen gör detta näst intill en födelsedag "ja.. du går väl hem i kväll och dricker namnsdagskaffe med Timmy? och firar med god fika?" Nja, inte riktigt vad jag planerat. Och när jag bodde hemma kom hon alltid med blommor och fika. 

Så, vad tror ni denna bortglömda dag beror på? Att vi fattat att den inte har något värde? Visst, men borde vi inte fattat det med nyår också? Beror det på invandring, dvs. det är så många som inte har någon "dag" att det inte är intressant att fira dem som har det? Kan ju inte bero på att vi har färre kalendrar i alla fall, fler människor idag skulle ju inte kunna leva en halv dag utan att titta i kalendern. Jag minns mammas faster, (som var som min mormor), hon visste varje dag på året vilka namn det var. Ända tills hennes 103 års dag. Och jag, jag vet 3 dagar. 9 december = Anna, 24 Juli (eller juni?!) är det Kristina och den 24:e december är det Eva. 

Haha, meningslöst inlägg, funderar bara på vart denna tradition tagit vägen.....?!