Rörande. Mycket rörande.
Idag, skulle vi redovisa "festtal" i svenska c. Jag valde att skriva till studenten, och mina vänner.
Sofi valde också till studenten. Visst, nu när vi satt i ett klassrum börja jag inte direkt tjuta när jag hörde hennes tal, men om hon nu ska ha det där när vi väl står på rampen för utspringet den 8:e Juni, då kommer jag garanterar att börja tjuta!

Sista gången jag höll föredrag i blåa arenan.. sista i gröna arenan.. sista "mailet" som jag, Rebecca och Anna skrev. Tänkte t o m i mitt stilla sinne då jag satte på vattenkokaren i cafeterian idag, var det sista gången? Jag börjar ju min utbildning nästa vecka.

Vet ni, det känns lite skumt, (jag har visserligen lite religion kvar att göra.. men det är ingen stress med det) Jag har inget att göra nu? Eller jag skulle väl kunna träna, gå en promenad, städa mitt rum, åka å fika med nån kompis eller vad som helst.. men jag har inget stort hemskt måste, som ska va klart imorrn. Sjukt. Länge sedan jag kände så...