Tjejkväll

Mycket skratt har det varit ikväll, extra kul då det är fler som kommit ihop sig. Det har varit kul att arrangera den kvällen och allt gick ju ihop sig tillslut. Roligast var väl planerandet av lärarsketchen =)
Men som sagt, allt var mycket trevligt förutom en liten händelse som gjorde mig lite ledsen men framförallt besviken....

Blir hemma ikväll, fortfarande förkyld och lite hängig, ska ju trots allt jobba imorgon.
Förresten, så himla härligt väder det har varit idag! Ska tydligen vara det imorrn med, men då jobbar man ju så då blir de väl slit. Ska se på film nu, hej hej!

Deklarera!

Klockan halv 5 inatt satte jag mig upp i sängen och kom på - min deklaration!
Den skulle varit inne igår men jag hade totalt glömt bort det, då jag skulle göra ett avdrag.

Kul, kan handla om 1 000 kroners böter för att man är EN dag försenad.... Nu är den inne i alla fall.

Och idag är jag hemma och sjuk.. tror min förkyldning inte bara satt sig i halsen, utan även ögat! Eller så var det den där förbannade chilin från i söndags..... :-)


Saknar igår, längtar till imorgon.

Ibland känns det just så - att man inte lever för dagen. Jag lever idag för att det är en transportväg till imorgon. Nu är det inte alltid så, som tur är, utan ibland vill jag inte försvinna från den stund som är.
För tillfället vill jag beskriva mitt liv som såhär:
Träningen känns som den står i centrum, jag vill få ett helt knä. Skolan är oerhört tråkig och omotiverande. På helgerna jobbar jag ibland, tar ibland igen sånt jag annars inte hinner. Jag umgås med vännerna, som visserligen är det stora ljusa i vardagen.
Men allt det här är en transportsträcka till det som kommer, ett friskt knä; kan komma tillbaka i ridningen, börja med aerobics igen, kanske t o m åka skidor igen? Men det dröjer nog. Skolan är snart slut, två kurser kvar! Student, bal, sommar. Sommaren som inte verkar vilja komma. Sommaren som innebär att Jimmy kommer hem, även fast han nu kommer hem ännu senare.
Och så saknar jag ju gårdagen, även fast jag inte vill vara där igen. Saknar min USA - vistelse och hade mer än gärna åkt dit igen. Jag tror faktiskt jag kommer att sakna skolan sedan med, men just nu vill jag vidare. 37 dagar kvar till student, helt sjukt!

Nyår 





Valborg

Då var man hemma. Vadå Valborg? var det ikväll? för det första betyder väl valborg att man firar våren? men ingen vår här inte. Och för det andra, känns det inte som vi "firat" så mycket.

Det var enligt min åsikt trevligt att ha tjejerna här att grilla i alla fall, sen droppa det in lite fler människor tills vi drog till min kusin. Där var det färre folk men mysig stämning, utan ström. Hela lägenheten var istället fylld med levande ljus och allsång - vilket också kan va mysigt :-) Men, hemgång såhär tidigt.
Har huvudvärk och halsont.. såå... jag borde sova. Längtar till sängen... ensam dock. Avundsjuk på alla som har sina, här, (gör som jag i förra inlägget sa att man inte får) H & P, A & J, S & J, K & O, M & M.
Men men, alla är inte lyckliga för det, har bara under kvällen sett många tårar av flickorna.. och så finns det ju de som har de som jag..:-) R. Och de som inte har nåt alls, S, A, J. Tur att man aldrig är ensam :-)
Nu har jag filosoferat klart.... gonatt!


Snälla vänner...

Måste alla skriva "Ska vara med K" "gick till D" "ska gå på stan med S"
jag förstååår ingenting!! Vet inte ens vad mina närmsta vänner svamlar om :-) skriv namnen istället!

Jag hade tänkt på gå stan med Rebecca, Micka och Sofi men hinner nog inte det. Ska istället städa lite hemma och sedan ringa Jimmy.  :-)



Mardömmar

Usch jag drömmer hemska mardrömmar om dig!!
Inte om jack-tjuven :-) som jag sa igår... utan om den hemskaste av alla. Jag drömde världens hemskaste mardröm om honom inatt.. han skulle döda oss alla med världens giftigaste orm, men när vi klara oss från det skulle han förgifta maten.. och vi hade alla ätit av den.... han är heeeemsk. Jag lovar, han skulle kunna göra det!! AAhhhh ja blir rädd när jag tänker på honom. Han är en orm själv! Usch, usch... hemska människa....

Undrar om jag har ont i halsen för att jag börjar bli sjuk, eller om det beror på att vi tjattra oavbrutet igår, från klockan 6 till 1. Helt sjukt, men man har så kul med er tjejer :-) Ni är sååå vettiga!!

Och imorrn, valborg, då blir det ännu mer tjatter, då ska vi vara här och grilla!

Förresten...

Mat, godis, chips och särskilt choklad i alla former är det bästa som finns! Och så måste man avstå från allt detta? För det mesta i alla fall... om jag nu skulle ha den diciplinen att bara ta nån chokladpralin på helgen skulle det vara helt okej, - men jag har inte det. Åhh... varför är allt det onyttiga så gott.

Top 5.
1. Lantchips (dill och gräddfil)
2. Choklad, helst mörkare, typ Reisen.
3. Muffinscompaniets muffins (dumle eller skogsbär)
4. Kuriosas bullar (förstår inte, hela jobbet har tröttnat på dem - men inte jag?)
5. Världens bar - Bombay chicken.

Okej, top 5 kommer man inte långt på... fräcka frökens hamburgare är fina de också, och mycket "finare" mat är utsökt också, men det är såna här saker jag längtar till.. "fikabröd" är min svaghet. Mmmmmm

Men nej, diciplinen var det ju?! Imorgon blir det väl träning först... soppa till lunch... plugga... och ev. fruktsallad på kvällen.. gott det med, allt är ju relativt.

Godnatt.

Når aldrig målet.

Allt känns som en lång, lång väg till ett mål man aldrig verkar nå. Det går faktiskt att jämföra med ett långt lopp, eller bara en väldigt lång joggingrunda. När man börjar känns det tungt att det är så lång tid kvar, oftast tycker jag att första halvan är värst - sen börjar man närma sig slutet. Tänk er att ni har det bästa ni vet i målet, ni vill verkligen dit men kan inte springa snabbare än vad ni redan gör. Gång på gång inser du att du inte ens är halvvägs, målet var längre bort än du trodde och det känns trögare på vägen. När du nästan är så nära in i målet att du kan känna lukten av vinsten, så backar någon tillbaka dig halvvägs, hur känner du då? Orkar du fortsätta springa? fortsätta kämpa? Du kan inte längre se vinsten, den är för långt borta, du kan inte se målet. Du känner inte längre "lukten" av vinsten och allt du sprungit har varit förgäves, du är tillbaka flyttad långt bak. Du vet att du kommer dit, förr eller senare.. målet står kvar.. även om du blir tillbaka flyttad 10 gånger till.. det bästa du vet finns fortfarande i målet.. men hur kul är den sista biten nu? När du springer den för andra eller tredje gången och vet att du kanske inte kommer fram? Hur motiverad är du?

Det känns som en oerhört lång runda, utan slut. Jag har slutat räkna dagarna.. efter 6 tillbakaflyttningar. Finns inget jag kan göra... får inte ens komma.

Men målet står väl kvar där, långt borta, jag kommer springa tills jag är där.. men mycket kommer man missa på vägen.
För varje steg känner jag "jag orkar inte längre", men jag tar ett nytt ändå, och ännu ett nytt.

Tanter och bäbisar!

Okej, nu är det min tur!
Jag har lyssnat på deras gnäll sen i början av sommaren, nu vill jag gnälla på dem!
På mitt Rehab-gym (Norrköpings Rehab-klinik) tränar jag mitt knä. Jag har en jätte bra tränare och de som tränar på gymet är helt okej. Dock finns där även babysim och "tantsim" som jag så fint kallar det. Och att dela omklädningsrum med dem är rent ut sagt; ett helvete!

Det är trångt, och blött på golvet. Finns knappt en krok till övers, och är man tvungen att byta om där för att man inte ska hem efteråt så är det ännu värre. Bäbisarna skriker och mammaorna tjattrar. Blöjan ska bytas mitt på golvet och slängs i papperskorgar runt om i omklädningrummet, jag lovar - det stinker. De ska ammas och de ska badas, och allt är ju så -gulli-gull-. Mormor ska ju också följa med och titta på när barnbarnet lär sig simma. Men, tro inte att det är allt. Jag vet inte vilket som är värst, dom eller de kära små tanterna! De är värre än tonårstjejer med sitt skvaller och skitsnack om alla tanter som inte är där. De gnäller och tjatar, de tror de vet allt och skriker faktiskt också till varandra, till skillnad från barnen är de nog inte hungriga - utan hör bara extremt dåligt. Jag tror dock inte det går att beskriva dem.. de måste upplevas.

Detta gäller alltså de som simmar, så lyckligtvis slipper jag dem i gymet. Där finns istället relativt trevliga människor men första dagen jag började där kom en tant fram till mig och frågade om jag var ny, och sedan sa hon "Ja, du ska veta att på det här gymet kan man vara sig själv!" sen blängde hon på mig och fortsatte: "Vi får komma som vi är och vi ska inte behöva ha märkeskläder, här får man vara som man är!!"
"Ja, det är ju jätte bra!" svarade jag. "Hmm, så jag hoppas du förstår att detta inte är något ytligt gym, här får man gå klädd som man vill!" Så fnös hon och försvann.
Ett par veckor senare har hon lugnat ner sig och pratar nu med mig. Så gym-delen är helt okej, men jag var tvungen att berätta för omvärlden att tanter och bäbisar (alla på ett ställe) är hemskt.

Nu ska jag på matte lektion! Hej!

Kär eller Försälskad?

Härromdagen uppstod en diskussion om just dessa uttryck, vilket kommer först? Vilket väger tyngst?
För mig är det självklart, likaså är motsatsen för många. Enligt mig är man först kär, kär blir man på semestern, på våren eller ja, t o m över en helg! När man är kär pirrar det i magen och man är sådär glad. Men att vara förälskad, det är enligt mig djupare. Det har ordet  "älska" i sig som är mycket starkt, älska gör man inte en kort period, det gör man för alltid. Men är man "för-älskad" är det kanske under en kortare period, men det är djupt och ändå längre en att vara "kär"(?) Håller ni med?
- - - - - -

Läser om kärlek i religionen nu, hur det tolkas i olika kulturer. I vissa kulturer finns inte ens kärlek, det är ett påhitt man inte kan leva efter, "riskabelt att välja man efter kärlek". Man ska enligt exempelvis indier välja praktiskt; ekonomiskt, familjeförhållanden mm. Men här i västvärlden handlar ju allt om denna "kärlek", ekonomi, familj, ursprung eller religion spelar ingen roll, kärleken övervinner ju allt?! Jag vet inte vilket jag tror på, någon "gyllene medelväg" kanske? I längden måste vissa saker stämma... liknande värderingar är nummer ett, där ingår religion. Men visst finns kärleken... fast frågan är om den är bra eller inte. Kanske borde välja praktiskt istället så slipper man bli sårad, besviken, olyckligt kär...

15:30
Hittade nu lite förklaringar på "Kärlek" och "Förälskelse". När folk blir oeniga vill jag reda ut det :-) (helst om det är till min fördel...) Enligt svenska akademins ordlista: Kär: som är föremål för kärlek l. tillgivenhet uppskattning o. d. Förälskelse: i fråga om förhållandet mellan man o. kvinna: urspr.: häftig  oemotståndlig kärlek (till ngn), bliva förtjust. betagen (i ngn), hänföras av ngt. Enligt skoldatanätet: Kärlek: Känsla att man tycker mycket om någon (även sexuell åtrå) Förälskelse: Det att vara förälskad; person som någon är förälskad i.

Skillnaderna kanske är knappa, och ordlistan sa aldrig vilket som kommer först, men jag tycker fortf förälskelse känns större!






Vårdag! På riktigt!

Jag har fått för mig att folk skriver ganska ingående om precis vad som helst i bloggen, jag har inte riktigt fått kläm på vad man "ska" skriva än, så jag bara kör :-) Å andra sidan är de väl kul att göra något annat? Och om ni tycker det är intressant eller ej spelar ju inte så stor roll, jag gillar att skriva, så det här är jätte kul :-) för mig!

Dagen blev inte riktigt som tänkt, ingen ville åka till Halvars med mig. Mamma fick för sig att vi skulle fixa altanen efter vintern, och det gick jag med på. Men när jag får lust med någonting så får jag riktigt med lust! Jag fick för mig att trädgårdsmöblerna var ltie fula, så jag åkte och köpte färg! Sedan tillbirngade jag resten av dagen till att måla dem, jag hann med ett litet bord, två stolar och en hammock :-) var riktigt kul, målade i solsken med en hund som sprang runt och var social. En helt okej söndag! Nu får vi se om jag ska ringa till USA, eller som vanligt inte göra det. Börjar bli van att inte göra det.
ja å zorro


Härlig dag!!

Ledig, och en underbar dag! Var fint igår med, men då jobbade jag. Då hade det lika gärna fått regna. Men vad ska man göra nu då? Ett alternativ är ju promenad, men föräldrarna har snott  hunden och jag kan inte heller gå så långt pga knät. Ett annat alternativ är att åka någonstans med någon i "lilla blå"? Men vem av mina vänner är vakna nu?! En söndag?

Det är lite för kallt för att sola, men inne (här) tänker jag inte fortsätta sitta. Jag tror jag tar en frukost på verandan och runt 10-11 väcker jag någon kompis och tvingar med henne på en sväng till Halvars, då vi kan inviga den blåa vännen :-)

72984-1


Något nytt!

Skriver gör jag visserligen redan jämt - då för det mesta i min egen dagbok. Men jag har länge kikat på de här bloggarna och gång på gång konstaterar att det nog inte är något för mig - men se, här är jag!

Kanske inte kommer att använda den, men det skulle inte förvåna mig om jag blev beroende heller!

Nu ska jag nog göra något "bra", har känt mig alltför lat idag, trots att jag jobbat sen 9. Undra vad vännerna planerar? ringer nån som vet!

Nyare inlägg
RSS 2.0