Härromdagen uppstod en diskussion om just dessa uttryck, vilket kommer först? Vilket väger tyngst?
För mig är det självklart, likaså är motsatsen för många. Enligt mig är man först kär, kär blir man på semestern, på våren eller ja, t o m över en helg! När man är kär pirrar det i magen och man är sådär glad. Men att vara förälskad, det är enligt mig djupare. Det har ordet  "älska" i sig som är mycket starkt, älska gör man inte en kort period, det gör man för alltid. Men är man "för-älskad" är det kanske under en kortare period, men det är djupt och ändå längre en att vara "kär"(?) Håller ni med?
- - - - - -

Läser om kärlek i religionen nu, hur det tolkas i olika kulturer. I vissa kulturer finns inte ens kärlek, det är ett påhitt man inte kan leva efter, "riskabelt att välja man efter kärlek". Man ska enligt exempelvis indier välja praktiskt; ekonomiskt, familjeförhållanden mm. Men här i västvärlden handlar ju allt om denna "kärlek", ekonomi, familj, ursprung eller religion spelar ingen roll, kärleken övervinner ju allt?! Jag vet inte vilket jag tror på, någon "gyllene medelväg" kanske? I längden måste vissa saker stämma... liknande värderingar är nummer ett, där ingår religion. Men visst finns kärleken... fast frågan är om den är bra eller inte. Kanske borde välja praktiskt istället så slipper man bli sårad, besviken, olyckligt kär...