Efter jobbet idag mötte jag upp T för att äta lite gott, sen tog jag tåget hem. Tåget var ju givetvis försenat, så man fick stå och frysa i Katrineholm alldeles för länge. Hur som helst kom jag sedan hem, hem till mysiga Skarphagen. Efter en liten kvällsfika med M & P gick de och la sig, men jag kände för att göra av med lite energi. Jag tog med mig Zorro och sprang ett varv runt Vilbergen - så otroligt skönt! Z börjar både bli lite rund och äldre, så han är inte lika kaxig längre! Man börjar därför ha en liten chans mot honom, i alla fall om man springer längre.
Hur som helst så var det otroligt skönt att springa själv mitt i natten, med bra musik och en hund bredvid. Ska nog försöka göra detta varje dag när jag är hemma. Och inte runt Vilbergen då, utan utnyttja skogen! Nu sprang jag bara där för att det är upplyst.
Imorgon blir det frukost med tjejerna, och sedan en sväng på stan med Becca. Det här kommer bli en skön julvecka, det känner jag på mig!
Läste precis ett inlägg i SvD om finanskrisen, och hur staten hanterat detta. "öka tillväxt, öka tillväxt, öka tillväxt". Staten subventionerar för att få igång konsumtion, företagen varslar för att det inte finns tillräcklig konsumtion. Denna skribent (Christer Sanne) hade dock en idé när han ifrågasatte "behöver vi mer tillväxt?". För miljöns skull behöver vi definitivt inte detta, vi över-konsumerar i hög grad, och vad Svensson efterfrågar idag är det oftast inte mer pengar, utan mer tid. Hans poäng var att istället för att varsla var tionde person (om nu konsumtionen minskar med 10%), så kan man minska alla anställdas arbetstid med 10%. Han menade att det här var en chans att rikta in sig på en helt ny marknads- och finanspolitik, tänka om och börja på nytt; utan att behöva höja konsumtion.
Jag tycker han har rätt, kortare arbetsdagar tror jag skulle vara en räddning för många och minska sjukskrivningar något enormt, bara en timme om dagen skulle göra stor skillnad. Nu är det ju dock inte så lätt med denna process, som även Sanne sa, för löner måste göras om och anpassas. Men å andra sidan är väl inte det Anders Borg håller på med nu helt lätt heller?!
Jag är inte så insatt, men jag tyckte hans inlägg lät smart och att han hade en poäng, känns dock som världen glömt denna, och tror att ända utvägen är ökad konsumtion och ökad produktion. Jag har inte tänkt i de banorna förut, även om jag länge tänkt att man borde minska arbetsdagen. Jag har istället försökt stilla mitt samvete när jag shoppat med "äh, nå'n måste väl stimulera marknaden ;-)". Men vi behöver ju inte mer, det är väl ganska givet? Vi behöver kanske bara ändra vanor, shoppa smartare, och det här är en chans att göra det....?
Artikeln är i alla fall värd att tänka på! Finns att läsa här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2229445.svd
Vi har nu tittat på lägenheten på Första långgatan. Plus och minus:
+ Sekelskifts med vackra stora fönster, högt i tak, gamla fina detaljer men ändå nyrenoverat.
+ Läget, helt perfekt. Vid järntorget och Linnégatan, Haga, nära skolan och Slottskogen.
+ Större ytor i köket, ska vara 3m2 större, kändes dock inte så.
+ Förhoppningsvis tystare än i detta hus!
+ Slipper bussresor, både tid och pengar!
- Svårt med planlösning.
- Litet sovrum utan möjlighet till att ha skrivbord.
- Har precis fått i ordning här
- Jobbigt med flytt.
- Ca 2000:- dyrare i hyra.
Hade vi inte haft problemet med ljuden hade jag nog nöjt med med denna, men nu får vi nog ta och flytta! Vi ska tacka ja till den, det blir nog jätte bra!
Såg precis ett program om hur kycklingar föds upp, slaktas osv. Inte för att det är någon nyhet, men det är så påtagligt att se det. När man står där på ICA eller Hemköp och väljer det allra billigaste kycklingen, eller för den delen alla varor, bryr man sig inte så mycket om det är ekologiskt, producerat i Sverige eller liknande. Men när man ser något sånt program känner jag för att aldrig mer röra kött.
Jag skulle verkligen vilja bry mig mer, jag skulle vilja bli vegetarian och köpa ekologiskt, men det funkar inte! Dels för ekonomins skull, och dels för att jag gillar kött, och det känns så jävla komplicerat att bli vegetarian. Jag har många gånger funderat på att bli vegetarian, men har aldrig "orkat", eller inte 100% velat. Dessutom är ju inte Timmy så intresserad av det.
Men liksom, det handlar väl bara om vana? Finns ju mycket gott vegetariskt, och jag tycker det känns fräscht och hälsosamt. Det är ju inte direkt GI, men de vegetarianer jag känner har riktigt fina kroppar ;-) Alltid något. Och det finns ju många vegetariska alternativ när man käkar ute? Ja, jag får bara helt enkelt lära mig att äta bönor och linser.
Hm, ska det bli mitt nyårslöfte? Vegetarian i ett år? Äta upp det som finns kvar i kyl och frys, och sen inleda ett vegetariskt år? Kanske begränsa mig till fisk? I vilket fall värt att fundera på!
Idag är jag på bättre humör! Vet inte hur det har varit senaste dagarna, har kännt mig lättretad och ledsen - men idag känns det helt okej. Kan bero på att jag för en gångs skull fått sömn. Och så fick jag mitt tentaresultat, VG! Mycket skönt =) Väntade mig nästan ett G, men var inte säker - så det blev en glad nyhet!
Nu ska jag fortsätta sälja.... ville bara säga hej!
Vi har nu blivit erbjudna att byta lägenhet, då de festar under oss i lokalen typ dygnet runt. Inatt fick jag låna en kompis säng som var bortrest.... för jag behövde verkligen sova. Hur som helst så har de gått med på att vi får gå före alla köer. De vill väl också bli av med oss eftersom vi klagar typ 3 ggr/veckan. Usch, känner mig som en gammal surkärring. Men det är HEMSKT!
Tidigare har vi bara blivit erbjudna halvbra lägenheter, men nu börjar det faktiskt likna något. Vi älskade ju Tredje Långgatan för läget; centralt, nära haga och slottskogen. Och nu har vi blivit erbjudna en lite större tvåa på Första långgatan. Ett sekleskiftshus med högt i tak, nyrenoverat - så det är fräscht och nytt. Såklart studentlägenhet och ganska dyr, men den är värd att titta på! Ikväll ska vi göra det, är såå nyfiken!
Dock känns det jobbigt med flytt. Den här har inflyttning 1 mars, och vi kommer hem 4 mars, och fr o m 5:e mars har jag heltid i 2 veckor. Det är typ de enda veckorna jag vet att jag har jobb..... så när ska detta hinnas med?
Men det återstår att se; först ska vi gilla den, sen få den, och sen lösa resten!
Nej, jag hann inte med jul-myset =( När jag 20.30 kom ifrån jobbet började de dra sig, så det blev att åka hem med alla bullar och julgodis. Lite hade jag väl tvingat i arbetskamraterna, men inte tillräckligt!
På jul-myset skulle vi köpa en julklapp för ca 20 kr. Jag tänkte mig 2 skämtsamma alternativ, och tog även tillfället i akt att skriva rim! Tyvärr fick jag ju aldrig ge någon klapp, och därmed fick ingen gissa på mina rim. För att kompensera lite för detta skriver jag nu rimmen här, så får vi se om någon kan lista ut vad jag tänkte ge ;-)
Påväg till jobbet, några minuter innan 12. Ringer först CSN för att fråga en grej angående lån, blir vidarekopplad 3 gånger och kommer slutligen till någon som gissar och säger "ja, kanske....? så är det 'nog'...". Har nu ringt CSN 3 ggr om samma sak, samma vidarekopplingar och inga svar. Släpper frågan och ringer istället Högskoleverket, med en annan fråga. Samma sak där, hon hänvisa till VHS. Brukar ha överseende med kopplingar och osäkra kundtjänstare, men inte idag. Blir kopplad till en jurist som skulle hjälpa mig, men då börjar självklart min telefon att knastra. Ilsken lägger jag på och har lust att slänga min trasiga telefon genom ett skyltfönster. Jag behärskar mig dock och går in på jobbet. "Anna, du skulle börjat 9:50" säger chefen. Hur fan kunde jag missa det? Har aldrig hänt förut. Redan arg på mig själv tackar jag självklart snabbt ja till nästa fråga: "Kan du jobba till 20.15 istället?". Vill inte direkt säga nej när jag redan ställt till det för dem. I och med detta missar jag julmys med förra klassen.... Jag som både bakat saffransbullar och julgodis till dem. Alla som vill ha bullar är välkomna hem till mig! Finns typ 30 st kvar, då T åt 10 st igår kväll..=)
Sitter på lunchen nu, allmänt irriterad. På mig själv. Hoppas dagen vänder.....?
...men jag tror jag har gjort världens godaste saffrans-bullar!
Kanske inte riktigt sanning, då jag själv vet att ex Kuriosas bullar inte går att slå. Men jag har en hemlighet - jag har aldrig bakat bullar förr. Jag tror i alla fall inte det, kanske på hemkunskapen, men det minns jag inte. Detta var mina livs första bullar, saffran dessutom, och gudomligt goda! Inte så snygga, men söta och feta ;-)
Flera gånger på sistone har jag fått en rädsla av att bli missförstådd, man känner inte vissa så väl och något kommer ut fel - och de vet inte vad man "egentligen" menade. Ibland känner jag mig bortglömd, man bestämmer med folk som bara struntar i att komma - eller ens meddela att de inte kommer. Ibland känns det som om jag inte vet vart jag hör hemma, man känner så många - så ytligt. Men har inte de där nära.... bästa....
Jag gick på stan lite igår, innan jag började jobbet. Finns mängder av kläder jag vill ha, mängder av skor och väskor. Och nyårsklänning. Inte för att jag/vi ens vet vad vi ska göra på nyår. Inget roligt verkar hända hemma i Norrköping, och alla plugg-kompisar här i Gbg åker typ hem. Hur som helst, jag vill ha massor, av massor av anledningar. Men igår slog mig en tanke på riktigt, jag har givetvis haft den förut men igår när jag tittade in genom alla skyltfönster var den tydlig. Jag är Pank.
Jag får studiemedel nu i December, men inget i januari, och inget resten av våren och sommaren. Min chef hade lovat mig massa jobb, men det var för 2 månader sedan - nu har de istället fått order att minska timmar varje vecka. Jag har alltså varannan helg garanterat, och kanske eventuellt mer - men inget jag vet. Inte mycket till lön i jan, inte i feb (och februari är jag i Borneo vilket betyder att jag förlorar tider då), så inte i mars heller.
Jag har lite sparpengar så jag överlever, men om jag nu ska ta slut på dem kan jag lika gärna göra det ordentligt! Har hittat billiga resor till New York. Någon som vill följa med? Jag tänker inte spendera dessa pengar på att äta och bo i Göteborg, då kan jag istället göra det någon annanstans!
Men nu ska jag i alla fall till jobbet och försöka tjäna lite pengar... =) Sen blir det Ninas avskedfest ikväll, och Sofia kommer också. Timmy har dock gått och blivit riktigt sjuk så han kan nog inte följa med. Lite Norrköpings-grabbar sover också hos oss nu, för att de gjorde ett impuls besök i Gbg. Känns som vi har fullt hus varje helg! Trevligt men nu längtar jag till en lugn helg, faktiskt.
Igår när jag satt på busshållplatsen, efter träningen, åt jag ett äpple. Bredvid mig satt en tjej som åt banan. Jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte på vår diskussion om varför äpple är snyggare att äta än banan =) Jag hade nästan glömt bort det.
Och det roliga är, att när jag googlade på att hitta "äta banan" eller "äta äpple", så var det faktiskt fulare/töntigare bilder på bananätande, och mer skönhets/fräscha bilder på äppleätande... haha.
Jag känner mig som ett barn som springer hem från skolan och skriver i sin dagbok "kära dagbok, idag lärde jag mig att rita stjärnor...".
Idag såg vi filmen "A class divided" och hade föreläsning om fördomar. Varje gång får man en tankeställare. Alla vet väl att de har fullt med fördomar, det är ju människans sätt att hantera vardagen - kategorisera. Men att de sitter så djupt, så svåra att ändra, och ännu värre: att de är så otroligt lätta att få! Behöver inte säga så mycket om filmen, lägger in delar av den här. Men det jag tänkte säga är hur svårt det är med fördomar, att handskas med dem och prata om dem. Jag är medveten om många fördomar jag har, jag kommer på mig själv på spårvagnen när jag tittar på någon och tänker vad de är för personer. Som sagt kommer jag ofta på mig själv, vilket gör att jag istället ser mig själv som en idiot som sitter och tänker tankar jag inte har en aning om. Jag är även medveten om vilka fördomar jag fick under högstadiet, hade jag inte haft föräldrar med bra värderingar hade jag nog kunnat spinna vidare på ett Sverige-demokratiskt spår (hemska tanke!). Men att prata om detta är livsfarligt.
Idag efter filmen kom jag att prata med några, däribland invandrare, om fördomar. Jag som är för större invandring till Sverige och absolut inte har något emot invandrare börjar helt plötsligt väga orden. Varför? För att man vet konsekvenserna av att säga fel, för att folk som inte känner mig kan missuppfatta. Att jag drog upp vilken idiot man var under någon vecka i åttan, som betedde sig som en Sverige-demokrat, kan tolkas så fel! Jag testade på något för att jag var dum, okunnig och tyckte att övertygande kompisar hade en poäng. Så därför bar jag Sverige-tröja en dag tills pappa bankade vett i mig. Inte så svårt. Men att säga detta till andra (min poäng var att förklara hur lätt det är att hamna så fel) kan tolkas tvärtom. Så idag när jag gick hem, var jag rädd att allt jag sagt tolkats så fel. Jag berättade att jag knappt har några invandrarvänner - detta för att belysa bristen! Segrationen! Inte att jag VALT detta, utan för att det ÄR så.
Det är som Sahra Jessica Parker i en jul-film jag inte minns namnet på, när hon ska ge sig in på homosexualitet, och allt hon säger kommer ut fel. Hon får fram att det är onormalt, som en sjukdom som ingen förälder önskar sitt barn att bli - detta säger hon till ett homosexuellt par och den enes föräldrar. När hon egentligen inte har ett dugg emot homosexuella och har många homosexuella vänner. Homosexualitet och rasism är sådana känsliga områden att man blir nervös bara man pratar om det, kan jag misstolkas? Jag kan ibland undra om det är okej att säga "invandrare"? Jag vet inte om jag kan dra en parallell här, men när vi pratar genus i skolan upplever jag att killarna är tystare...? Inte för att de inte håller med, men kanske av rädsla för att uttrycka sig fel och stämplas som mansgris?
Detta virr-varr av tankar kan säkert missuppfattas här också. Men slutsatsen är att vi alla har det, helt klart, och det bästa är att vara medveten om det för att kunna göra en förändring. När jag såg den här filmen tänkte jag "men så skulle inte jag vara", right, det trodde nog ingen annan heller. Likadant med Milgrams auktoritets-experiment, ingen tror att man skulle ge dessa elchockar "det gör bara elaka människor". Konstigt då att detta experiment har upprepats genom åren, i olika länder, på olika sätt, med "svensson" folk och studenter. Samma sak: alla lyder en auktoritet, mer eller mindre. Sammanfattande är det skrämmande att inse en sanning om sig själv som man inte kan förstå. "Jag skulle aldrig lyda en auktoritet genom att skada någon annan..." "Jag har inga fördomar, och de skulle absolut inte komma i uttryck".
Har precis avslutat "El Choco", en sann bok om en svensk kille (från Göteborg för övrigt!) som hamnar i ett av Bolivias mest ökända fängelse, efter att ha försökt smuggla in 3 kg kokain till Sverige. Mycket bra bok! I like true stories. Otroligt mycket kulturella skildringar, tankeställare, politiska dilemman, kokainets paradoxer osv. Vid sådana här berättelser får jag en ännu större tro på ödet. Killen hamnar på i ett fängelse där folk mördas som flugor, där korruption är vardagen, där myndigheter blundar, där orättvisan är total och hopplösheten oändlig, men han lyckas vara positiv?! Och det är inte så konstigt, se det såhär istället; han bli drogfri och nykterist på köpet. Han träffar en tjej innan han åker in, som han gifter sig med och får 2 barn (allt inne på fängelset), han lär sig spanska och längtar efter en annan framtid som han aldrig innan sett. Ändrar värderingar och blir en ny människa.
Är inte det ödet? Då hamna i ett bolivianskt fängelse är mardrömmen för de flesta (nog även för honom) så satte det ny kurs på hans liv. Gillar som sagt sådana stories =) Läsvärd!
Jag minns när vi stod i cafeterian på Kunskap och Anna sa att hon hade namnsdag den 9:e december "Jag med!" utbrast jag (eller om det var tvärtom?) och fick svaret "Va?! Har du också namnsdag då?" Sedan insåg vi hur dumma vi var och påminner oss om detta varje Anna-dag =) Och imorse fick jag även ett sådant påminnande SMS av Anna.
Så ja, idag är våran dag! Jag tycker det är roligt hur detta uppmärksammades så mycket mer förr, och det märks på de äldre. Liksom, alla andra dagar har vi tenderat att göra större; julafton är mer klappar och hela december ska pyntas och påminnas av 24:e december, födelsedagar handlar om massa presenter och fester, på midsommar och nyår ska det vara stora partyn. Men namnsdagen....?
Jag hade själv ingen aning om att det var Anna idag, tills pappa skicka SMS. Sedan ringde farmor och det var då jag påmindes att den generationen gör detta näst intill en födelsedag "ja.. du går väl hem i kväll och dricker namnsdagskaffe med Timmy? och firar med god fika?" Nja, inte riktigt vad jag planerat. Och när jag bodde hemma kom hon alltid med blommor och fika.
Så, vad tror ni denna bortglömda dag beror på? Att vi fattat att den inte har något värde? Visst, men borde vi inte fattat det med nyår också? Beror det på invandring, dvs. det är så många som inte har någon "dag" att det inte är intressant att fira dem som har det? Kan ju inte bero på att vi har färre kalendrar i alla fall, fler människor idag skulle ju inte kunna leva en halv dag utan att titta i kalendern. Jag minns mammas faster, (som var som min mormor), hon visste varje dag på året vilka namn det var. Ända tills hennes 103 års dag. Och jag, jag vet 3 dagar. 9 december = Anna, 24 Juli (eller juni?!) är det Kristina och den 24:e december är det Eva.
Haha, meningslöst inlägg, funderar bara på vart denna tradition tagit vägen.....?!
Idag kom det där beskedet. Självklart kom jag inte in i Göteborg, det visste jag, jag blev 33:e reserv. Men, jag kom som jag var orolig för, in på Örebro universitet. Jag ska tacka nej, men det är just ångesten över att göra det. Hade känts skönare om jag inte kom in där heller. Allt talar emot Örebro; jag älskar Göteborg och vill definitivt inte flytta till en mindre stad, i så fall måste jag flytta typ NU och det finns inte möjlighet. Jag gillar verkligen mitt extrajobb här, och vill inte börja om, dessutom har jag redan lovat att jobba mer i vår. Jag tycker om vår lägenhet och vill verkligen inte flytta ifrån Timmy. Jag betalar dessutom på ett gym jag inte kan säga upp, som jag också gillar; och har vänner på. Jag har börjat få en vänskapskrets här och vill inte börja om.
Ni känner ju mig, och vet att jag ofta brukar röra till det. Läsa flera kurser på en gång och göra allt samtidigt. Ändra inriktning hux flux och komma på nya idéer. Och visst, jag skulle kunna hoppa på det här i förhoppning om att kunna bli överflyttad till Göteborg. Det skulle bli riktigt körigt, och dessutom ska man då sticka nästan 3 veckor till Borneo när väl terminen har börjat..?
Ne, för att för en gångs skull försöka tänka efter före, så ska jag tacka nej. Det känns jobbigt, för Örebros Universitet verkar inte helt fel i sig. Men för allt det andra, för att ha en relativt lugn vår, slippa ångest i Borneo, slippa behöva byta bort mina jobbtider osv...
Det har varit en intensiv men härlig helg! Vi har haft fullt "hus"! Mamma, Pappa, Zorro, Timmy & jag. Vi har ätit gott, handlat, varit på IKEA, fixat lite i rummen och gått långa promenader. Vi besteg Ramberget här bredvid, som jag velat göra men aldrig orkat. Visade sig vara otroligt fint, och dolde sig faktiskt en park där mitt inne i skogen. Och som Micka skrev, kortspel är underskattat! Vi drack också massa vin och spelade kort två kvällar, det är jätte kul! Tiden går fort och man får riktigt roligt, särskilt när vinet börjar verka!
För någon timme sedan åkte de, och vi har fullt upp med att städa upp efter Zorro. Herre gud, skulle man ha hund skulle man behöva dammsuga & skura golvet 2 ggr varje dag. Men det är det värt! Men nu ska vi pausa lite i städningen och åka in till stan, för att ta en fika med Hanna & Pera.
Tro det eller ej, men jag lyssnar just nu på Carolas julsånger =) Och tycker det är riktigt mysigt. Igår bakade vi pepparkakor, drack glögg och åt lussebullar hos Malin, en tjej i klassen som fyllde år. Har glömt hur gott det är med egna pepparkakor, var lite för gott! Hade tänkt att göra lite saffransbullar själv vart efter.. men jag vill inte göra det för tidigt för då äter jag bara upp dem =) Tänkte spara mig tills jag ska hem - då får alla andra äta upp dem.
I helgen kommer mamma, pappa och Zorro, ska bli så himla mysigt. Vi ska nog åka en sväng till IKEA också, kan inte bli bättre.. =) Love IKEA. Sen ska ju Hanna & Pera hit och jag hoppas åtminstone att få ta en kort kaffe med fröken.. ;-)
Eftersom det verkar ha blivit sånt hysteri med att lägga upp bilder på lägenheterna tänkte jag också göra det, finns ju de som inte sett den än! Dock väntar jag med sovrummet, när jag tog de här bilderna såg det ut som ett bombnedslag där, och vi ska köpa lite grejer dit i helgen, så det får vänta!
Här ska en röd julduk på! Har bara inte köpt de än... =) Och vanligtvis är detta bord fullt av tidningar, böcker och papper!
Vår lilla köksbänk, då köket har väldigt lite arbetsyta!
Roligare än så blir det nog inte i en studentlägenhet.... =)
Detta har varit en händelserik och härlig helg! På fredagskvällen kom Anna, Becca och Marie. Åt middag här med vin och efterföljande glögg och pepparkakor. På lördagen gick jag och Anna på stan, för att sedan åka till Becca i Borås på födelsedagsfest.
Kvällen började trevligt hemma hos Beccas vänner, en bit utanför Borås. När det började bli dags att ge sig av in till stan valde vi buss, för att spara in på slantarna. Dock några minuter innan bussen kommer, kommer jag självklart på att jag glömt min väska med legg, pengar osv. i, uppe i lägenheten. Jag springer tillbaka, upp för trapporna, in i fel port, upp och ned för alla trappor där för att hitta rätt dörr. Springer in i nästa port, upp och ner. Snart kommer Becca, och vi springer igenom portarna upp och ned. Tillslut hittar vi rätt dörr, men då ser jag ändå att klockan är för mycket och bussen säkert gått. Anna ringer och påstår att busschauffören prompt vill vänta in oss, trots att det gått ca 5 min. Vi springer som om det vore för livet, i höga pumps, hoppar över trappstegen och hinner in på bussen. Möts av en applåderande buss och en ur-snäll busschaufför som fick en sprite av oss. Haha..
Men väl på bussen kommer istället Sofia på att HON har glömt plånbok, legg osv. Försent att vända, så vi fick övertala vakten om hennes ålder. Var osäker på om vi skulle lyckas då jag i fredags togs för att vara 17 (behövde visa legg för att köpa folköl), och i lördags togs för att vara 15 (ungdom på bussen, över 16 = vuxen). Men vi lyckades. Men väl inne på XY skulle vi ju spärra Sofias kort, och sen kommer hon på att hon öven tappat bort mobilen.
Trots detta lyckades vi få en rolig kväll, och morgonen efter hade hennes väska lämnats in på en ICA affär. Alla problem lösta, ett lyckligt slut på en stressig helg. Fler roliga grejer hände, och har bara kort och gott varit en härlig helg, med några av de bästa!