London, igen.
Fantastik helg! Var rädd för att helgen inte skulle kunna uppfylla dessa höga förväntningar man har haft sedan i augusti, men det gjorde den! Shoppingen fick lida lite pga alla utgifter denna månad, men kompenserades av lite loppis hemma hos Sofi. Efter en stressig shopping dag blev även utgången lite lidande, men vi kanske ska vara glada att det inte blev mer, då även söndagen var fullspäckad med aktiviteter. Middagen (vi hann bara med en ordentlig) på världens mysigaste resturang var perfekt, en traditionell engelsk fika hos Sofis familj med scones och te var pricken över i:et.
För det mesta under helgen, så kände jag mig som världens lyckligaste människa. Men några gånger var jag kanske lite lätt-antändlig, och detta ber jag i så fall om ursäkt för. Kan anta att den dåliga sömnen redan innan helgen startade, och den EXTREMT dåliga planeringen (av mig), kan vara orsaker till detta.
Trötta som få var jag och Becca på flygplatsen, vi hade 7 timmar att fördriva. Fick för oss att göra som alla andra och lägga oss ned på golvet och sova. Då andra människor sov i timmar klarade jag och Becca av 45 min. Vi hackade tänder och hade nackspärr, och jag har aldrig tyckt så synd som uteliggare som då. Men uteliggare kan inte gå och dricka varm choklad när de tycker synd om sig själva, och de ligger inte heller fullt påklädda i en relativt varm flygplats. Istället pratade vi oss igenom 7 timmar, och var för trötta för att lägga märke till att "miss Rebecca Elisabeth Marianne" kallades till informationen. Tyckte det var kul att tjejen som skulle dit hette Rebecca, och vi fick höra meddelandet ett par ggr innan Rebecca säger "är inte det jag?". Min yra vän hade då förlagt väskan, med pass och allt i.
På något sätt kom vi i alla fall hem, helskinnade, med alla tillhörigheter. Några krångel-situationer uppstod under resans gång, men fruktansvärt lite när man tänker på att vi var nio mer eller mindre yra tjejer. Trodde aldrig att resan skulle gå så smidigt =) TACK TJEJER!
För det mesta under helgen, så kände jag mig som världens lyckligaste människa. Men några gånger var jag kanske lite lätt-antändlig, och detta ber jag i så fall om ursäkt för. Kan anta att den dåliga sömnen redan innan helgen startade, och den EXTREMT dåliga planeringen (av mig), kan vara orsaker till detta.
Trötta som få var jag och Becca på flygplatsen, vi hade 7 timmar att fördriva. Fick för oss att göra som alla andra och lägga oss ned på golvet och sova. Då andra människor sov i timmar klarade jag och Becca av 45 min. Vi hackade tänder och hade nackspärr, och jag har aldrig tyckt så synd som uteliggare som då. Men uteliggare kan inte gå och dricka varm choklad när de tycker synd om sig själva, och de ligger inte heller fullt påklädda i en relativt varm flygplats. Istället pratade vi oss igenom 7 timmar, och var för trötta för att lägga märke till att "miss Rebecca Elisabeth Marianne" kallades till informationen. Tyckte det var kul att tjejen som skulle dit hette Rebecca, och vi fick höra meddelandet ett par ggr innan Rebecca säger "är inte det jag?". Min yra vän hade då förlagt väskan, med pass och allt i.
På något sätt kom vi i alla fall hem, helskinnade, med alla tillhörigheter. Några krångel-situationer uppstod under resans gång, men fruktansvärt lite när man tänker på att vi var nio mer eller mindre yra tjejer. Trodde aldrig att resan skulle gå så smidigt =) TACK TJEJER!
Kommentarer
Trackback