Av så många anledningar! Jag blir så här ibland, när jag ser fram emot något. Idag såg jag mig själv hamna precis i mellan två grupper; den ena prata om B-kursen i Psykologi, den andra gruppen pratade om Psykolog-programmet. Och jag kände "jag då...? Vad gör jag i vår?". Jag vet endast två lyckliga själar som kom in på programmet, och jag valde att lyssna på deras konversation. Och jag blev avundsjuk. Inte deprimerat avundsjuk, utan exalterat avundsjuk (förstår ni?!). För jag ska ju också börja där, det tar bara lite tid. Jag är så glad att ha bestämt mig, och jag ser fram emot mina 5 år i skolbänken. Faktiskt, jag gör det! Jag vill bara påskynda tiden, vrida fram klockan. Jag vet dock att mycket kul händer innan det, så jag måste fokusera på dagen, nuet och allt kul som faktiskt kommer innan.