Vatten över huvudet?
En vecka i Turkiet, en vecka med vila, sol, bad och mycket läsande. Försökte förbereda mig på två tuffa kurser, och läste därför boken "Helt vanliga män" för Demokrati & Välfärd-kursen, samt några tjocka kapitel ur den 3 kg tunga "psychology - the science of mind & behavior" för Psykologi kursen. 30 hp på helfart, plus 15 hp på helfart. "Det ska nog gå bra" tänkte jag, med diciplin, förberedelse och planering.
Jag glömde dock att man har ett annat liv också, att dygnet bara har 24 timmar. Jag jobbar extra på helger, försöker träna, åtar mig kår-grejer och vill någon gång ibland prata med Timmy eller mina vänner. När?
Jag har insett att min enda möjlighet att fysiskt klara den första halvan av terminen är att ta bort på sömnen, så många gånger jag skällt på Kim att man inte kan göra så(!). Men 5 timmar får bli max. Träning får vänta tills november.
Måndagen, första skoldagen för terminen startade med Demokratin, och där fick man veta att man har inlämning och seminarie redan på fredag. Efter dessa timmars föreläsning hann jag på 10 min ta mig till min "andra skola", där jag fortsatte eftermiddagen med föreläsningar till närmare 18. Där fick jag info om en hemtenta plus en redovisning på fredag. Hur skulle detta gå? Lyckades pussla ihop att jag 8-10 har semenarie på ena stället, och 10-15 på det andra.
Detta pusslande, högar med litteratur, scheman som krockar, tentor och virrvarr har redan tagit halvt kål på mig. Men hur det än är kan jag inte välja bort något, jag vill läsa båda kurserna, JAG VILL!
Kurserna är btw fruktansvärt intressanta, och psykologi måste vara ett av de mest intressanta ämnena i världen! Har kommit fram till att jag vill arbeta med det, på ett eller annat sätt. Dock gäller det då att ha 20.0 i betyg, och 2.0 på högskoleprov, ett års arbetslivserfarenhet (har jag lyckligtvis), så kanske man har en minimal chans att komma in.
Suck.
Tusen tankar, viljor, måsten och möjligheter. Vad kommer jag välja? Vart kommer jag sluta? 5 år på psykologi, när jag kanske kommer in om 2 år? Vi ses i arbetslivet efter 30.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Åhh Anna! Jag får ångest bara av att tänka på hur du har det, haha. Hur ska du orka? Har insett att ledighet är så mycket mer värt än vad jag förut tyckte! Lycka till, hoppas vi ses snart!
Trackback