Inatt efter att jag skrev inlägget, försökte jag ju plugga lite. Gick sådär. När jag beslutade mig för att lägga mig, och kom in i sovrummet, började T mumla. Först något om en gylf, sedan om en sko. Jag skrattade och sa "vad pratar du om?", han fortsatte berätta om skon, och kramade kudden. Jag skrattade lite igen, vilket resulterade i "va är det som är så roligt?! Fattar du inte? Aididas skon!! Vad är det som är så svårt att förstå??" säger(skriker) han och pekar mot kuddarna. Jag kan ju fortfarande inte hålla mig för skratt, och tänder lampan, vilket gör honom riktigt ilsken. "Men du fattar ju ingenting!! Jag har ju förklarat för dig 7 gånger!!" Och jag frågar "menar du att kudden är en sko?" "amen aaaahhh! Det går ju inte att prata med dig" säger han och vänder sig om, somnar igen.