Ju mer jag tänker på Psykologprogrammet vill jag verkligen, verkligen! Igår under en brunch på det amerikanske frukoststället "Egg & Milks", diskuterade jag med klasskompisarna. Vad var min anledning att jag kände mig gammal att börja läsa 5 år vid 22 års ålder? Wake up!! Det är en utbildning för livet. Klasskompisarna är 25, och ska också börja läsa programmet nästa år. Så efter frukosten hade jag nästan bestämt mig, jag får helt enkelt slita med högskoleprov och prövningar, och komma in hösten 2009. Känns bra. Och beslutet har blivit bekräftat ett antal gånger.... Prognosen är otroligt ljus för psykologyrket, besöket hos läkaren gjorde mig ännu mer inspirerad och gubben från hyresgästföreningen som knackade på ikväll gjorde mig ännu mer motiverad! Utan att jag sagt ett ord om min utbildning började han prata om intressanta områden knutna till psykologi.

Visst, Becca är klar nästa år. Och ju fler som blir klara och "börjar" deras liv, kommer jag avundas. 5 veckors semester och 8-16 arbetsdagar. Och allt som har med vuxenlivet att göra... kommer jag nog också bli avundsjuk på. Men jag kommer nog ångra om jag aldrig försökte. This is what I want.