I normala fall (förr) kunde jag få 5-6 timmar. Det räckte för att fungera, helt okej. Det tog bara 1-2 timmar att somna, helt överkomligt. 

Jag envisas med att inte ta sömntabletterna, jag går och lägger mig. Sinne och kropp vill inget hellre än att sova, men den fysiskt vägrar. Timmarna går. Jag snurrar runt i sängen, från ena sidan till den andra, med den ena strategin efter den andra. Räkna får, "släppa" tankarna, tänka på något kul, inget alls, läsa. Det är tyst, T sover. Timmarna går alldeles för snabbt, frustrationen växer. Jag undviker klockan och intalar mig själv om att det är många timmar kvar. Det blir ljusare. Det värsta är när jag hör tidningen komma. Jag kan då längre inte ljuga för mig själv - det är morgon. Jag slumrar till, klockan ringer. Dags att gå upp. All den pigghet jag känt under natten är nu borta, svidande ögon, tomma tankar. Jag håller mig borta från sängen hela dagen, försöker plugga, försöker träna, försöker närvara. Vid kvällstid händer samma sak igen. En helvetisk natt med i bästa fall 2 timmars sömn. Hemska natt, hemska vakenhet.

Jag har glömt bort den mest grundläggande funktionen av dem alla. Hur sover man?