Lägg av, vad jag saknar er!
Ibland får man lite akut hemlängtan. Inte för att jag varit borta länge, eller ens är långt borta. Men ändå. Kändes visserligen inte som man träffade alla så mycket innan heller, Sofi har ju varit borta sedan länge, och alla har åkt runt på olika ställen och varit upptagna typ jämt. Men ändå, jag är ju van att träna med både Micka och Kim. Van att fika med resterande åtminstone EN gång i veckan. Och det slog mig när jag jobbade igår att ingen jag kände igen kom in på jobbet... :( Är van att lite olika roliga människor kommer in och snackar skit. Men samtidigt var det ju därför jag flytta.
Alltså, inte för att jag har underbara vänner omkring mig :) Utan för att alla människor man ser på stan eller ute är bekanta. På ett eller annat sätt har man samma vänner, är halvt släkt, gick på samma lekis eller något liknande.
Första gången jag var ute här i Göteborg känner jag att en tjej granskar mig från topp till tå, och jag undrar varför. Sedan säger hon "du är från Norrköping", visst svarade jag och var glad att se en norrköpings-bo, sedan fortsatte hon "du jobbar på Vagabond. Min kompis var hos dig på nyår" osv. Då kände jag att Norrköping verkligen är för litet. Hennes kompisar visste också detta.
Äh, vad jag yrar. På ett sätt är det "lilla" i Norrköping charmigt och underbart (trots att det faktiskt inte är en SÅ liten stad), men på ett sätt är anonymiteten här, och att träffa nya människor varje dag super härligt. Gräset är väl inte grönare på andra sidan, men de skadar inte att utforka :-)
Back to studding.
(Längtar ihjäl mig till fjällen med Anna, Hanna, Sofia och träffa Alexandra! :-)
Kommentarer
Trackback
