Händer en del på SATS kompassen, Idag när man var inne på de sista minuterna på Intervall-passet, så gick brandlarmet. Vi hörde det knappt för musiken men lokalen var ju bara att utrymmas. Hela kompassen (köpcentret) och SATS-byggnaden stod på gatan när brandkåren kom. Efter en 20 minuters väntande antog jag att det nog skulle dröja ca 30 min till, innan man fick hämta sina grejer. Så jag gick svettig och dan till Timmys jobb, för att få nycklar och busskort. Luktade bränt men såg ingenting, ska bli intressant och se om några grejer finns kvar när jag åker in sen igen :-) Eller om de är aska.

I förrgår på ett spinning-pass, så föll en kvinna av cykeln (satt fast med fötterna och höll på att bryta sig), var väldigt läskigt att se, för hon fick något anfall. Blev drama kring det med, så flera pass denna vecka har fått avbrytas av dramatiska anledningar!

Får hoppas spinningen + coren imorn går som planerat!

---

För att byta ämne lite, jag har en dröm... något som saknas i mitt liv.... en katt.

Jag har sedan jag föddes alltid haft katter, och jag är verkligen en katt-människa. Katter får mig att bli lugn, liksom, hur ser deras liv ut? De sover, äter, sover och sover. De kan rulla sig lite i solen ibland, kanske klättra lite i ett träd om de har lust, men för det mesta ser de så där belåtna och nöjda ut, ligger på något mysigt ställe och bara ser så otroligt lugna ut! Spelar ingen roll hur stressad jag är, ser jag min Kurra spinna och le (ser ut som katter gör det, tycker jag), så måste jag avvara några minuter och gosa med henne.

Sen har ju vissa andra fått en annan bild av katter, ett opålitligt djur som rivs, har ner krukor och klättrar i gardiner. Visst, jag har också träffat elaka katter, men mina katter har aldrig haft ner krukor eller rivits?

Och varför jag skriver om detta är att jag lever ihop med en som har den senare bilden av katter, och jag har den första; jag behöver en katt. Jag vill ha en katt. Jag älskar katter :-( Vad ska jag göra?