Jag tycker Norrköping är en jätte fin stad, där jag har världens bästa vänner, familj och nära & kära. Lagom stor, egentligen. Jag längtade tillbaka jätte mycket efter att ha rest i 4 månader. När jag kom hem fick jag dock panik. I 4 månader (som egentligen inte är särskilt lång tid) har man haft nya intryck varje dag, nya människor och nya platser. Allt jag längtade hem till tog en helg att göra (Halvars, stan, Fräcka Fröken osv). Jag, inklusive ALLA av dem jag reste med var/är konstant deprimerade sedan resan - dagarna ser nästan likadana ut? Hemma.

Jag älskar Göteborg. Ny skola, ny stad, nytt gym, ny lägenhet, nytt jobb, nya vänner. Självklart saknar jag ofta alla er där hemma, eller i Borås, Australien och vart nu alla håller hus - men jag har väl inte förlorat er? ;-) Hoppas jag. 

Alla är väl olika - jag behöver mycket förändringar. Sedan kommer jag nog att "sluta" i Norrköping, en fin stad jag gärna får familj i. Trots att de flesta jag känner hemma är huuuur fina som helst, är det några som jag känner är skönt att slippa... ni vet :)

Och jag känner verkligen inte att nya vänner och nya människor man lär känna ersätter de gamla? De blir ju bara fler!! :-)

I maj kommer jag hem igen! Och då hoppas jag ha ett litet brors-barn!

Förresten har jag bytt jobb, jobbar numer på Brothers & Sisters :)