Igår var det tjej-fika igen. Och jag håller med Alex, det är helt underbart att ha er! Och angående vad vi pratade om, så kan jag ju säga att resultat inte blev så som det var tänkt! Men å andra sidan tror jag vi löste en del av problemet ändå. Man ångrar mer det man aldrig gjorde, än det man gjort.

Om 14 dagar bär det av. Komma bort från denna stad, längre än vad man varit förut. Visst, jag bodde i Vadstena 3 månader men det var ungefär samma skit. Nu kommer man till en helt annan värld (nästan) i minst 4 månader. Och det bästa av allt är ju att jag åker med er. Och inatt åker Alexandra till Afrika, det måste nog också vara en riktig upplevelse. Dit ska jag också, förr eller senare.

Ibland undrar jag om man kan forska i kärlek? Finns det liksom någon expert på kärlek? Finns det rätt och fel? Jag tror inte det gör det. Allt är ganska häftigt egentligen... för man har ingen aning om vart allt leder. Att det skulle bli som det blev mellan A och F är förvånande, särskilt av den anledningen? Och att J känner så som han känner för A, är inte ett dugg förvånande, men onödigt att det ska kommas på nu? O och K har ett ganska stadigt grepp som ändå skakas om ibland, och det kan nog vara bra tror jag. Likaså S och J. Att jag var arg på J förstår inte han utan har vänt det på ngt konstigt sätt? Att jag tog tag i det berodde på våra psykologiska teorier på fikan ;-) Om Marslows behovstrappa! Haha... Kanske finns det förklaringar till kärlek, och ska man forska i det är det nog psykologi som gäller. För det handlar ju om hur människor funkar, hur jag funkar. Men hur jag än funkar vet jag att jag mår bra nu, är nöjd och glad, trygg och ja, framförallt så glad. Det måste väl ändå bero på något.....?