Jag vill just nu göra allt, och bli allt. Samtidigt som jag inte vill göra något eller bli något tillräckligt mycket. Men det allra sämsta beslutet man kan ta, är att inte ta något alls. Man ångrar mer det man aldrig gjorde, än det man gjort.

Jag gissar på att jag inom en vecka eller två har tagit min hösts beslut. Och jag är mer än nyfiken. Vad det än blir, blir det det bästa. Herre gud, varför är man så orolig? Om allt tar en vändning, och det inte blir så som man tänkt sig, så öppnas ju nya dörrar hela tiden! Om jag hoppar på tåget, och sedan hoppar av det. Så kanske ett helt nytt tåg som jag aldrig ens tänkt på förut kommer och tar en helt ny riktning... :-) Det tåget kanske jag aldrig haft chans att ta, om jag inte hoppat på det där första.

Lite yrt kanske det låter, (mycket), men... huvudsaken är att jag är på det klara :-)