Okej, jag har varit blåögd förr och blind. Trodde jag lärt mig att se igenom saker och ting....:-) Men inte!

Jag trodde inte du kunde sjunka lägre, nej, det fanns inte. Såsom alla dina misstag inte funnits för mig från början, hur kan jag ha trott så gott om dig under hela tiden? Haha... Vad kan man göra annat än skratta...? gråta? nej, varför då?

J och P, haha. P, jag har aldrig förväntat mig något av dig. Jag har alltid vetet vem du är, men jag har alltid försvarat dig som en "vän". Haha.. att man aldrig lär sig sluta vara blåögd. Jag är inte förvånad, inte det minsta. Jag har alltid vetat vem du är, men hoppats på något annat. Och J, haha, vad ska man säga? Inte förvånad där heller men lika besviken. Men ni klär varandra!

Jag borde gråta men jag skrattar.... :-)
J, jag trodde någonstans vi skulle kunna prata igen, någon gång. Kanske om lång tid? Kändes som vi kanske hade något att säga. Men nej, du kommer sjunka lägre. Jag gissar på nästa steg? De andra vännerna kan du glömma, de är riktiga, men försök gärna ;-)

Man kommer aldrig sluta förvånas av människor.
Och som jag sagt innnan, jag umgås hellre med vissa än andra.


Citerar Johan "lägre än glocalnet" ;-)