Ena sekunden är jag arg, besviken på mig själv. Trött på Norrköping och vill härifrån.

Andra sekunden, bara älskar ja Norrköping!
Fick en liten rast på jobbet, eller tog mig en när jag inte hade några ärenden. Så jag tänkte gå en promenad runt strömmen. Tyvärr väldigt mörkt och creapy. Men vilka sitter inte på Fräcka och fikar? Sofi, Hanna, Alex och Jenna. Stannade till där och satt och pratade en stund. Det gjorde mig bara så glad, träffar så sällan alla tjejerna, förstå hur glad ni gör mig?! Bästa.

Sedan går jag tillbaka genom industrilandskapet och bara inser hur fin stad det egentligen är. Och hur fina människor man umgås med... :-) bästa, bästa! och när man tror att man vet om alla människor i norrköping, alla känner alla och alla har varit med alla, så dyker nån upp sådär bara? Helt oväntat.

Så trots att jag jobbar, det är kallt och mörkt, att jag är hopplös med att komma ihåg saker och trött på jobbet, så är allt så himla bra.... :-)