Som en chock möttes jag av snön genom fönstret, men ännu större chock när jag stack ut huvudet genom dörren. Kallare än någonsin! Hemskt. Det är vackert med snö, men den store enda anledningen att älska vintern är ju borta för mig… skidor. Undrar om man någonsin får stå på några igen. Inte för att jag var så duktig, men det var kul.. Och julen, den är trevlig men vi har ju slutat med julklappar. Saknar det inte särskilt mycket. Köper inga – får inga. Och denna jul verkar ju hela familjen jobba utom jag.. Den tredje anledningen jag brukar gilla vintern för är att fylla år, men inte heller under min 20 års dag är jag hemma.

 

Så varför se fram emot vintern?

 

Ja, det finns ju ett ljus därframme. Bokstavligen. Den sista december slutar jag jobba. 23 dagar senare sitter jag på ett plan med två av världens finaste tjejer. Skålar på planet och bara laddar för 3 veckors ren semester. Tre veckor ska tillbringas på vackra öar och fin natur runt om i Malaysia. Den 14 Februari (alla hjärtans dag btw..) åker vi vidare till Sydney. För väntande arbete och mycket mer… Det är något att längta efter.

 

Men det här ljuset jag har att längta efter, har lite dålig tajming. Eller inte själva resan, något annat kom väldigt o-tajmat. Att träffa någon man tycker om. Mycket dålig tajming…

---

För övrigt står jag inte ut med kylan, och kan inte vänta 84 dagar till värme. Jag väntar max 30, jag måste till solen. Hittade nu en perfekt resa till Gran Canaria, bara jag får Hedvig med mig så är jag nöjd :-) Ingen annan kan ju...