Det kan ju vara så att jag är fruktansvärt.... glad :-)

Det är lustigt hur man kan känna. Ena dagen är man trött på allt, jobb och väder. Sverige och Norrköping. Jobbigt med det mesta och tungt att gå upp i höstmörkret på morgonen.
Men så ibland, så känner jag mig bara så belåten. Ja, det är precis rätt ord. Nöjd och glad när jag hör från tjejerna, och ser hela tiden fram emot våra "träffar" :-) Middag på lördag eller söndag igen, och utgång!
När man kommer igång med träningen igen blir jag glad av det. Och att vänta på något underbart som händer nu i vinter, gör en ännu gladare. Att längta är helt underbart. Trots att jag längtar trivs jag i nuet.
Så ibland känns inte mornarna så tunga, även om jag gärna hade legat kvar och myst imorse så var jag bara glad. Och nöjd. Riktigt nöjd.