"Jag skulle aldrig kunna blogga! Det känns så ytligt, man lämnar ut sig själv, det är ju som att skriva dagbok offentligt!".

Ja, så ser vissa det. Inte jag. Jag skriver dagbok, privat. Och jag bloggar, allmänt. Jag älskar att skriva och jag gör det för min egen skull. Sen vet jag att mina närmsta vänner tycker om att läsa vad jag håller på med (nu när vi inte ses varje dag som förr....). Likaså är det som att läsa tidningen för mig på morgonen, när jag surfar in på mina vänners bloggar :-)

Det är skillnad på min dagbok och blogg, vill jag lova! Båda används för att jag har ett akut behov av att "skriva av mig". Som att mellan samtalen på jobbet, pausa och istället påminnas av en kul händelse jag får skriva om. Det behöver inte vara intressant - du väljer själv om du vill/orkar läsa. Jag skriver enbart för min egen skull, sedan är det kul att få kritik på vad man yrar om. Eller kul att mina vänner vet vart jag är och gör.. :-)

Att blogga är kanske som en dagbok för vissa, det skrivs ju om vardagliga saker. Och att blogga är ytligt, för min del. Jag går inte in på saker som är privatare, det för min egna lilla dagbok hemma ta hand om :-) Och det behovet har nog inte alla människor. Att skriva. De som känner mig vet att jag älskar att prata, och det går även igen i mitt skrivande. Om du läser det eller ej är oväsentligt, bara jag får skriva.

Fråga mig inte varför man har det behovet, medfött skulle jag tro. Bloggandet står väl inte för nån utveckling av mitt skrivande direkt, det bara finns. Det är bara kul.

Nu ska jag kika vad mina tjejer haft för sig senaste dagarna :-) Gör gärna det samma!