Jag har ett enormt behov av att prata av mig. Det är fruktansvärt att man inte träffar sina vänner som förr, helt fruktansvärt. Den jag ringer och pratar med varje dag är Rebecca, annars går det för många dagar mellan att jag pratar med de andra.

Fikade med Micka och Anna ikväll, på vårt Fräcka Kungsgatan. Det känns som i "Vänner" när man sitter där i sofforna... :-) där vi suttit många lång-luncher som vi tillåtit oss i skolan. Många kvällar har jag och Sofi pluggat matte där.. många söndagar har vi suttit 10-12 stycken och bara tjattrat.. och nu, fick vi bara ihop 3 stycken. Inte för att det inte var trevligt! För det var det! Men alla är så upptagna...

Som Alex skrev i sin blogg; vad vuxna alla är helt plötsligt. Alla jobbar hela tiden. Flyttar ihop med sina pojkvänner, börjar plugga på universitetet och försvinner från Norrköping. Jämnåriga vänner får t o m barn...? Tjejmiddagen som vi planerat i över en månad verkar aldrig bli av, inte en endaste kväll kan 6 tjejer få ihop det?!

Jag vet att vi kommer hålla kontakten och att vi är vänner för livet, men vi kommer aldrig mer att sitta där på trean, på de färgglada stolarna och prata om allt mellan himmel och jord. Någon i data cirkeln, några i någon arena. Veta vad alla gör precis hela tiden, vad alla gjorde igår kväll. Nu är jag glad om jag vet vad folk jobbar med... Ne, dit kommer vi aldrig igen - och jag saknar det.

Fast alla övergångar bär ju med sig något nytt! Jag har mängder att längta efter, och jag vet att det kommer att bli bra. Och förutom att jag inte ser mina tjejer så ofta så känns livet rätt perfekt. Visst, jobbet kan man tröttna på.. men annars; vad kan bli bättre? Okej, dum fråga kom jag på. Är väl en hel del :-) Men jag kämpar dit, och det är kul! Prio nummer ett = knät.

Nu ska man sova, tidigt dag på jobbet imorn. Filosoferat färdigt för idag.... natti!

Kunskap: