Åh älskade sooool!
Föregående inlägg handlade om miljön, om hur jag tyckte synd om isbjörnen som inte hittade sitt isflak, haha, och nu bara älskar jag växthuseffekten! Nevars, men den stekande solen är underbar! Inte ett moln på himlen och det skulle kunna vara en het augusti-dag! Åh, så härligt... men det är klart, solen skiner ju på isbjörnens isflak också... =/ Hm, dilemma!
Har suttit och i solen på ett fik nedanför på hörnet, har försökt plugga men mest ägnat mig åt att sola :-) Och lite färg har man faktiskt fått. Och nu har jag slängt ihop en hallonpaj för Timmy och hans släkt kommer snart, för att fira min älsklings 21 årsdag (det var dock i tisdags...)
Måste bara berätta vad jag hittade i Slottskogen igår. Särkert jätte självklart för alla götborgare, men inte för mig. Tyckte det var exotiskt nog att ha dammar med änder i 5 min ifrån mig, i en jätte fin park. Men igår gick jag in i skogen lite mer, och vad hittade jag?! Knubbsälar, getter, lamm, fasaner, älgar och det fanns säkert fler djur. Tyckte jag var lite coolt :-) Mitt inne i centrala Göteborg. Men jag gick dock vilse och var tvungen att fråga vilket håll Linnéstaden låg... =/ Pinsamt!
En obekväm sanning
Har ni inte sett de så hyr den imorgon! Eller varför inte idag? :-) "en obekväm sanning" med Al Gore. Min käre brors fru har länge tjatat om att jag ska se den, men aldrig kommit till skott. Och idag ägnade den titeln ganska stor del av vår föreläsning, varav jag då fick med Timmy på att hyra den. Mycket intressant, verkligen en tankeställare. Och by the way, varför fick inte Al Gore bli president istället för Bush?! Skitsamma, bara en parantes vi nog kan svaret på...
I vilket fall gav filmen intryck på mig - och för er som sett den tyckte jag att isbjörnen som inte hittade sitt isblock var sorgligast.... =/
Ja, utbildningen jag går är ju öppen för förslag så varför inte satsa på Miljö-tjänsteman(kvinna) på något sätt...?! :)
Varför flytta?
Läste precis Hannas inlägg om varför man flyttar från Norrköping? :-) Alla har väl olika anledningar, och jag har också funderat på just det du, Hanna, skriver. Och jag förstår ditt "tänk", här är mitt ;)
Jag tycker Norrköping är en jätte fin stad, där jag har världens bästa vänner, familj och nära & kära. Lagom stor, egentligen. Jag längtade tillbaka jätte mycket efter att ha rest i 4 månader. När jag kom hem fick jag dock panik. I 4 månader (som egentligen inte är särskilt lång tid) har man haft nya intryck varje dag, nya människor och nya platser. Allt jag längtade hem till tog en helg att göra (Halvars, stan, Fräcka Fröken osv). Jag, inklusive ALLA av dem jag reste med var/är konstant deprimerade sedan resan - dagarna ser nästan likadana ut? Hemma.
Jag älskar Göteborg. Ny skola, ny stad, nytt gym, ny lägenhet, nytt jobb, nya vänner. Självklart saknar jag ofta alla er där hemma, eller i Borås, Australien och vart nu alla håller hus - men jag har väl inte förlorat er? ;-) Hoppas jag.
Alla är väl olika - jag behöver mycket förändringar. Sedan kommer jag nog att "sluta" i Norrköping, en fin stad jag gärna får familj i. Trots att de flesta jag känner hemma är huuuur fina som helst, är det några som jag känner är skönt att slippa... ni vet :)
Och jag känner verkligen inte att nya vänner och nya människor man lär känna ersätter de gamla? De blir ju bara fler!! :-)
I maj kommer jag hem igen! Och då hoppas jag ha ett litet brors-barn!
Förresten har jag bytt jobb, jobbar numer på Brothers & Sisters :)
