Måste alla skriva "Ska vara med K" "gick till D" "ska gå på stan med S"
jag förstååår ingenting!! Vet inte ens vad mina närmsta vänner svamlar om :-) skriv namnen istället!

Jag hade tänkt på gå stan med Rebecca, Micka och Sofi men hinner nog inte det. Ska istället städa lite hemma och sedan ringa Jimmy.  :-)

Usch jag drömmer hemska mardrömmar om dig!!
Inte om jack-tjuven :-) som jag sa igår... utan om den hemskaste av alla. Jag drömde världens hemskaste mardröm om honom inatt.. han skulle döda oss alla med världens giftigaste orm, men när vi klara oss från det skulle han förgifta maten.. och vi hade alla ätit av den.... han är heeeemsk. Jag lovar, han skulle kunna göra det!! AAhhhh ja blir rädd när jag tänker på honom. Han är en orm själv! Usch, usch... hemska människa....

Undrar om jag har ont i halsen för att jag börjar bli sjuk, eller om det beror på att vi tjattra oavbrutet igår, från klockan 6 till 1. Helt sjukt, men man har så kul med er tjejer :-) Ni är sååå vettiga!!

Och imorrn, valborg, då blir det ännu mer tjatter, då ska vi vara här och grilla!

Mat, godis, chips och särskilt choklad i alla former är det bästa som finns! Och så måste man avstå från allt detta? För det mesta i alla fall... om jag nu skulle ha den diciplinen att bara ta nån chokladpralin på helgen skulle det vara helt okej, - men jag har inte det. Åhh... varför är allt det onyttiga så gott.

Top 5.
1. Lantchips (dill och gräddfil)
2. Choklad, helst mörkare, typ Reisen.
3. Muffinscompaniets muffins (dumle eller skogsbär)
4. Kuriosas bullar (förstår inte, hela jobbet har tröttnat på dem - men inte jag?)
5. Världens bar - Bombay chicken.

Okej, top 5 kommer man inte långt på... fräcka frökens hamburgare är fina de också, och mycket "finare" mat är utsökt också, men det är såna här saker jag längtar till.. "fikabröd" är min svaghet. Mmmmmm

Men nej, diciplinen var det ju?! Imorgon blir det väl träning först... soppa till lunch... plugga... och ev. fruktsallad på kvällen.. gott det med, allt är ju relativt.

Godnatt.

Allt känns som en lång, lång väg till ett mål man aldrig verkar nå. Det går faktiskt att jämföra med ett långt lopp, eller bara en väldigt lång joggingrunda. När man börjar känns det tungt att det är så lång tid kvar, oftast tycker jag att första halvan är värst - sen börjar man närma sig slutet. Tänk er att ni har det bästa ni vet i målet, ni vill verkligen dit men kan inte springa snabbare än vad ni redan gör. Gång på gång inser du att du inte ens är halvvägs, målet var längre bort än du trodde och det känns trögare på vägen. När du nästan är så nära in i målet att du kan känna lukten av vinsten, så backar någon tillbaka dig halvvägs, hur känner du då? Orkar du fortsätta springa? fortsätta kämpa? Du kan inte längre se vinsten, den är för långt borta, du kan inte se målet. Du känner inte längre "lukten" av vinsten och allt du sprungit har varit förgäves, du är tillbaka flyttad långt bak. Du vet att du kommer dit, förr eller senare.. målet står kvar.. även om du blir tillbaka flyttad 10 gånger till.. det bästa du vet finns fortfarande i målet.. men hur kul är den sista biten nu? När du springer den för andra eller tredje gången och vet att du kanske inte kommer fram? Hur motiverad är du?

Det känns som en oerhört lång runda, utan slut. Jag har slutat räkna dagarna.. efter 6 tillbakaflyttningar. Finns inget jag kan göra... får inte ens komma.

Men målet står väl kvar där, långt borta, jag kommer springa tills jag är där.. men mycket kommer man missa på vägen.
För varje steg känner jag "jag orkar inte längre", men jag tar ett nytt ändå, och ännu ett nytt.

Okej, nu är det min tur!
Jag har lyssnat på deras gnäll sen i början av sommaren, nu vill jag gnälla på dem!
På mitt Rehab-gym (Norrköpings Rehab-klinik) tränar jag mitt knä. Jag har en jätte bra tränare och de som tränar på gymet är helt okej. Dock finns där även babysim och "tantsim" som jag så fint kallar det. Och att dela omklädningsrum med dem är rent ut sagt; ett helvete!

Det är trångt, och blött på golvet. Finns knappt en krok till övers, och är man tvungen att byta om där för att man inte ska hem efteråt så är det ännu värre. Bäbisarna skriker och mammaorna tjattrar. Blöjan ska bytas mitt på golvet och slängs i papperskorgar runt om i omklädningrummet, jag lovar - det stinker. De ska ammas och de ska badas, och allt är ju så -gulli-gull-. Mormor ska ju också följa med och titta på när barnbarnet lär sig simma. Men, tro inte att det är allt. Jag vet inte vilket som är värst, dom eller de kära små tanterna! De är värre än tonårstjejer med sitt skvaller och skitsnack om alla tanter som inte är där. De gnäller och tjatar, de tror de vet allt och skriker faktiskt också till varandra, till skillnad från barnen är de nog inte hungriga - utan hör bara extremt dåligt. Jag tror dock inte det går att beskriva dem.. de måste upplevas.

Detta gäller alltså de som simmar, så lyckligtvis slipper jag dem i gymet. Där finns istället relativt trevliga människor men första dagen jag började där kom en tant fram till mig och frågade om jag var ny, och sedan sa hon "Ja, du ska veta att på det här gymet kan man vara sig själv!" sen blängde hon på mig och fortsatte: "Vi får komma som vi är och vi ska inte behöva ha märkeskläder, här får man vara som man är!!"
"Ja, det är ju jätte bra!" svarade jag. "Hmm, så jag hoppas du förstår att detta inte är något ytligt gym, här får man gå klädd som man vill!" Så fnös hon och försvann.
Ett par veckor senare har hon lugnat ner sig och pratar nu med mig. Så gym-delen är helt okej, men jag var tvungen att berätta för omvärlden att tanter och bäbisar (alla på ett ställe) är hemskt.

Nu ska jag på matte lektion! Hej!

Jag har fått för mig att folk skriver ganska ingående om precis vad som helst i bloggen, jag har inte riktigt fått kläm på vad man "ska" skriva än, så jag bara kör :-) Å andra sidan är de väl kul att göra något annat? Och om ni tycker det är intressant eller ej spelar ju inte så stor roll, jag gillar att skriva, så det här är jätte kul :-) för mig!

Dagen blev inte riktigt som tänkt, ingen ville åka till Halvars med mig. Mamma fick för sig att vi skulle fixa altanen efter vintern, och det gick jag med på. Men när jag får lust med någonting så får jag riktigt med lust! Jag fick för mig att trädgårdsmöblerna var ltie fula, så jag åkte och köpte färg! Sedan tillbirngade jag resten av dagen till att måla dem, jag hann med ett litet bord, två stolar och en hammock :-) var riktigt kul, målade i solsken med en hund som sprang runt och var social. En helt okej söndag! Nu får vi se om jag ska ringa till USA, eller som vanligt inte göra det. Börjar bli van att inte göra det.

Skriver gör jag visserligen redan jämt - då för det mesta i min egen dagbok. Men jag har länge kikat på de här bloggarna och gång på gång konstaterar att det nog inte är något för mig - men se, här är jag!

Kanske inte kommer att använda den, men det skulle inte förvåna mig om jag blev beroende heller!

Nu ska jag nog göra något "bra", har känt mig alltför lat idag, trots att jag jobbat sen 9. Undra vad vännerna planerar? ringer nån som vet!